Vad betyder och hur uttalas sångförening
Sångförening uttalas sång|för|en|ing.
Ordformer och varianter av sångförening
Singular
- sångförening
- obestämd grundform
- sångförenings
- obestämd genitiv
- sångföreningen
- bestämd grundform
- sångföreningens
- bestämd genitiv
Plural
- sångföreningar
- obestämd grundform
- sångföreningars
- obestämd genitiv
- sångföreningarna
- bestämd grundform
- sångföreningarnas
- bestämd genitiv
Sångförening är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sångförening
I Norden är manskören en tradition som härstammar från början av 1800-talet och som växte fram bland studenterna vid Uppsala universitet, och något senare vid Lunds universitet, under skandinavismens och nationalromantikens tidevarv. Begynnelsen brukar anges till den 24 oktober 1808 när uppsalastudenterna offentligt sjöng sången Under Svea banér för första gången i en uppvaktning för generalen Mauritz Klingspor. Omkring 1830 kan man säga att det börjar finnas manskörer i organiserad form. Allmänna Sången (egentligen Uppsala Studentkårs Allmänna Sångförening) i Uppsala innebar att studenter från alla studentnationer samlades och sjöng tillsammans och regelbundna repetitioner finns belagda från just året 1830. Inom de enskilda studentnationerna hade dock mindre körer existerat sedan 1820-talet. I Lund verkade från 1830-talet Otto Lindblad i Lunds Studentsångförening som dirigent och kompositör, och man reste där ofta till Köpenhamn och umgicks med de danska studenterna varvid traditionen spreds dit. Redan 1829 organiserades en manskör inom ordenssällskapet Par Bricole i Stockholm och dess manskör, Den bacchanaliska kören, är idag förmodligen den äldsta oavbrutet existerande manskören i Norden.
