Samförståndslösning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas samförståndslösning

Samförståndslösning uttalas sam|för|stånds|lös|ning.

Ordformer och varianter av samförståndslösning

Samförståndslösning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet samförståndslösning

Under Gladstones första regeringstid genomfördes även reformer i armén, civilförvaltningen och lokalförvaltningen för att ta bort begränsningar av individers framåtskridande. Han avskaffade systemet att köpa militära officersgrader och omorganiserade domstolarna. En ny skollag genomfördes. Den största svårigheten var ordnandet av religionsundervisningen, vilken löstes genom en kompromiss. Bland övriga reformer som genomfördes var införandet av sluten omröstning vid val till underhuset (1872). Utrikespolitiskt eftersträvade Gladstone fredliga samförståndslösningar, och fick viss kritik för detta. Hans inriktning visades i att Alabamatvisten 1872 avgjordes till amerikanernas fördel.

Ola Ullstens regering var en minoritetsregering som bestod av 19 statsråd, varav vissa saknade partipolitisk förankring (se prot. 1978/79:15). I regeringsförklaringen den 18 oktober uttalade Ola Ullsten att regeringen måste finna stöd hos en majoritet i riksdagen för att kunna förverkliga sina förslag och att regeringen skulle söka bredaste möjliga förankring för sin politik. Vidare pekade han på att det i det rådande parlamentariska läget fanns särskilda risker för att budgetbehandlingen i riksdagen kunde komma att präglas av att partierna förde fram angelägna reformförslag, men som sammantagna var alltför kostnadskrävande. Ola Ullsten underströk att regering och riksdag tillsammans måste se till att den kommande budgetbehandlingen präglades av ansvar för landets ekonomi. Regeringen skulle "sträva efter samförståndslösningar i hela folkets intresse. Regering och riksdag måste ta sitt gemensamma ansvar för landet, genom ett nära och förtroendefullt samarbete.".

En central ingrediens är en maktbalans och därpå baserade kompromiss- och samförståndslösningar på arbetsmarknaden, uttryckta i Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och SAF. En förutsättning för maktbalansen är den höga fackliga organisationsgraden och den höga organisationsgraden på arbetsgivarsidan. Det har också medverkat till kollektivavtalens höga täckningsgrad och framträdande roll för att reglera arbetsvillkoren. I grunden låg ett ömsesidigt erkännande från alla parterna, staten, näringslivet och fackföreningarna, av den industriella utvecklingen och tillväxten som bas för ett välståndssamhälle, samt ett medgivande från staten att överlåta lönerörelser och andra arbetslivsfrågor till arbetsmarknadsparterna att göra upp om utan statlig inblandning. Underförstått var ett ansvar hos parterna för att löneutvecklingen skulle vara förenlig med en samhällsekonomi i balans. Modellen hade stora framgångar under perioden cirka 1938–1973. Redan under 1930-talet väcktes intresse utanför Sverige, bland annat genom böcker av den amerikanske journalisten Marquis Childs, som Sweden: the Middle Way från 1936.