Sjökort Synonymer Betyder Uttal

• karta

Hur används ordet sjökort

1. Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes. (källa)
2. Storskalig hydrografi bedrivs av nationella och internationella organisationer, som utger sjökort och annat deskriptivt material för navigering. Den viktigaste internationella organisationen är International Hydrographic Organization. Till hydrografin hör även studiet av tidvatten, havsströmmar, vågor, havsdjup, samt katläggning av rev, klippor och fiskstim som kan påverka sjöfarten. Till skillnad från oceanografin behandlar hydrografin strand- och hamnområden, samt andra centrala platser för sjöfart, som var fyrar finns och andra vägmärken som underlättar navigering. En angränsande vetenskap är batymetrin, som kartlägger och beskriver havsdjupens topografi. (källa)
3. Seden antas ha kommit från Nederländska sjöfarare. Platser där den förekommit beskrivs på Joannes van Loons sjökort över oceanerna från 1661. Den kan dock vara en ännu äldre skandinavisk sed. (källa)
4. Kartor som efterliknar jordens yta använder sig av kartprojektion, ett sätt att överföra den tredimensionellt verkliga ytan på geoiden till en tvådimensionell bild. Den kanske mest välkända världskartprojektionen är Mercators projektionen som ursprungligen utformades som en typ av sjökort. (källa)
5. Sjökort – kartor för navigering på havet, större sjöar, kanaler. (källa)
6. Krigsarkivet innehåller cirka 80 000 hyllmeter handlingar, 600 000 fotografier och 250 000 böcker. Krigsarkivet har en mycket betydande kartsamling med omkring 1 miljon kartor och ritningar varav cirka 35 000 är handritade kartor från 1600–, 1700– och början av 1800-talet. Samlingen innefattar kartor och sjökort från hela världen. (källa)
7. En passare kan också användas för att mäta avstånd, speciellt på en karta. Då används ofta en speciell passare, stickpassare, som har spetsar i båda "benen" (och alltså saknar ritstift). Denna används vid avståndsbestämning och positionsbestämning på sjökort. (källa)
8. Tidigare sänkte man ett lod, en tyngd som hänger i en lina. Det klassiska lodet hade en liten urgröpning i bottnen, som fylldes med vax. Samtidigt med djupet fick man ett bottenprov, vilket även det hjälpte till vid bestämmande av position och navigering. Bottnens beskaffenhet kunde föras in i sjökort ifall den inte var känd. I dag är djupet utsatt i sjökorten, men genomgår en ständig uppdatering av djup och bottenbeskaffenhet. Djupet angavs i famnar i äldre svenska sjökort, i dag enligt metersystemet. (källa)
9. En moring är en stor flytande boj som används för förtöjning av stora fartyg. Moringar ligger ofta i vattenytan, väger flera ton och är gjorda i betong. De brukar vara oupplysta nattetid och utgör därför en stor fara för små fartyg. Moringar skall finnas utmärkta på bland annat svenska sjökort. (källa)
10. Sjömärke är ett märke konstruerat för att fungerar som navigeringshjälp till sjöss. Sjömärken kan vara fasta till exempel fyrar, fyrbåkar, båkar (Bk, inklusive spirbåkar, kummel (Kl, på äldre sjökort förkortat K.L.), tavla/cylinder, stångmärken (Stg, på äldre sjökort S.T.G.), eller flytande såsom bojar och prickar. Officiella sjömärken finns utmärkta på sjökort. (källa)