Skaldisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skaldisk

1. En företrädare för språkrensning under denna tid var Viktor Rydberg. Han kom med ett flertal förslag på inhemska motsvarigheter till utländska ord varav en del fick fäste i språket. Många av dessa har en skaldisk prägel, bland vilka kan anföras eldhåg för "entusiasm", fröjdesstulen för "deprimerad" och okbroder för "arbetskamrat". Dessa ord och många andra fick aldrig någon genomslagskraft, men en del av Rydbergs förslag använder vi alltjämt, så som "flertal" för "majoritet" och "kynne" för "humör". I motsats till sina föregångare var Rydberg även bekymrad över det starka tyska inflytandet över svenskan. I en skrift benämnd "tysk eller nordisk svenska" föreslår han nordiska ersättningar för gamla lågtyska lånord. (källa)
2. Högisländska eller háfrónska (isländska: háfrónska eller háíslenska) är en konstgjord gren av isländska som är skapad av belgaren Jozef Braekmans, med syftet att avlägsna samtliga icke-isländska ord från det nutida isländska språket, vilket även innefattar egennamn och namn på platser. Hafronskans ordförråd beskrivs av dess skapare som en ytterligt språkren sammanställning av nyord och återupplivade ord ur fornisländskan. Hafronska är idag huvudsakligen ett hugskott av ett fåtal drivna eldsjälar med syftet att skapa ett slags isländska som är helt fritt från utländskt inflytande. Språket har ingen allmän ställning på Island och har fått ganska lite uppmärksamhet av nyhetsförmedlare. Namnet har bildats efter inflytande från högnorskan, en hävdtrogen skiftning av nynorska. Den första orddelen "hár" betyder "hög" och den andra kommer av "frón" som är en skaldisk benämning på Island. (källa)
3. I Port-Royal och Chateaubriand bryter maneret fullt igenom. Det förra arbetet erbjuder ett utomordentligt rikt galleri av porträtt och biografier, tecknade med utsökt psykologisk konst och utförda på grundval av oerhörd beläsenhet, sovrad med skarpsinnig kritik. I den senare monografien uppsöker han bakom den bild som Chateaubriand så att säga gjort färdig av sig själv för eftervärlden, den verklige Chateaubriand. Det bör dock medges att han därvid liksom mången gång senare går för långt. Han dröjer för länge och med för stor förkärlek vid de små sidorna hos de store männen. Det kan till och med inte förnekas att Sainte-Beuve liksom mången annan kritiker, visar mera sinne för att uppskatta medelmåttan än det stora nyskapande geniet. Hans omdömen om Alfred de Vigny, Lamartine, Victor Hugo och Balzac är mången gång synnerligen oförstående. Rättvist bör det dock erkännas att detta ej beror uteslutande på personlig ovilja och en viss skaldisk avundsjuka, utan på att hans ideal i grunden var klassiskt. (källa)
4. Om värdet av Hamerlings diktning har rått strid, medan somliga frånkände hans sinnligt färglagda epik med dess stora temata och filosofiska uppbyggnad all ursprunglighet och äkta helhetsliv, såg andra åter i honom en självständig och mäktig, av höga idéer och praktfull kolorit utmärkt poetisk skapare. Den sköna och yppiga formen, som jämförts med Hans Makarts målningssätt, har däremot allmänt erkänts, att Hamerling i mycket är epigon och inte ägde skaldisk gestaltningskraft i jämnhöjd med sin historiska kunskap och sin ideella syftning, visar sig tydligt i hans dramer och berättelser. (källa)