Vad betyder och hur uttalas skandalkrönika
Skandalkrönika uttalas skand|al|krön|ika.
Ordformer och varianter av skandalkrönika
Singular
- skandalkrönika
- obestämd grundform
- skandalkrönikas
- obestämd genitiv
- skandalkrönikan
- bestämd grundform
- skandalkrönikans
- bestämd genitiv
Plural
- skandalkrönikor
- obestämd grundform
- skandalkrönikors
- obestämd genitiv
- skandalkrönikorna
- bestämd grundform
- skandalkrönikornas
- bestämd genitiv
Skandalkrönika är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet skandalkrönika
Elizabeth Chudleigh var under sin samtid en berömd figur i tidens skandalkrönika och var omtalad i Europa för sin skandalartade levnad. Hon beskrivs som vulgär och utsvävande och ska en gång ha dansat nästan naken på en bal. Hon omnämns ofta i samtidens dagböcker, memoarer, brev och även i fiktion och press.
Simmingskölds gunst vid hovet fick senare ett snabbt slut. Eftersom hans ekonomi var i oordning förfalskade han växlar, och när han var på väg att bli upptäckt flydde han hösten 1784. Bland dem som han utsatt före bedrägeri fanns Scheffer, Patrik Alströmer och flera ur de göteborgska köpmannakretsar som han fortsatt att hålla kontakt med. Uppenbarligen skedde flykten med hovets goda minne eftersom han genast ströks ur hovkalendern. Brottmåls- och konkursprocesserna ledde till en dom 1786, som innebar att "Johan Markusson" förlorade sitt adelskap och ämbetsmannavärdighet samt dömdes till skampåle och livstids fästning. Dock hade Simmingsköld i utlandet lyckats nästla sig in hos högt uppsatta personer, och från Sachsen skrev han både till Scheffer och Elis Schröderheim med begäran om att få en pension från kungen. Annars hotade han att med hjälp från en tysk litteratör ge utanekdoter från Sverige samt att på ett oförmånligt sätt hänga ut medlemmar av kungahuset och hovet. Att man i Stockholm fruktade för att en sådan skandalkrönika skulle ges ut är uppenbart. En bekymrad Gustav III begärde nämligen via den sachsiske envoyén i Stockholm att Simmingsköld skulle häktas i Leipzig och framför allt att hans papper skulle beslagtas och sändas hem olästa.
