Vad betyder och hur uttalas smärtgräns
Smärtgräns uttalas smärt|gräns.
Ordformer och varianter av smärtgräns
Singular
- smärtgräns
- obestämd grundform
- smärtgräns
- obestämd genitiv
- smärtgränsen
- bestämd grundform
- smärtgränsens
- bestämd genitiv
Plural
- smärtgränser
- obestämd grundform
- smärtgränsers
- obestämd genitiv
- smärtgränserna
- bestämd grundform
- smärtgränsernas
- bestämd genitiv
Smärtgräns är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet smärtgräns
Så fort som möjligt bör man lägga på ett tryckförband som kan minska svullnaden och blödningen. Håll benet högt och använd gärna en kylpåse eller något kallt som kan fungera som smärtstillande. Viktigt att tänka på är att kylpåsen aldrig får läggas direkt på huden eftersom det finns risk för köldskador. Under de närmaste dagarna bör muskeln bara vila, helst med förband. När man sedan ska börja träna igen är det viktigt med ordentlig uppvärmning och att inte överskrida smärtgränsen. Ta det lugnt i början och öka sedan träningen med tiden.
Ljudnivån mäts i decibel (dB), vilket är en måttenhet på en logaritmisk skala. En människa utan hörselskador kan höra ljud mellan 0 och 130 dB, den så kallade smärtgränsen. Ljudnivåer över 130 dB kan medföra bestående hörselskador. Något förenklat kan sägas att 130 dB är 10 dB starkare än ett flygplans motorer på nära håll.
För att få mera hanterliga värden anger man därför istället ljudtrycknivåer i dB (decibel) relativt hörtröskeln. Det är ett logaritmiskt mått på skillnaden mellan valda nivåer. Nu varierar örats känslighet med frekvensen, och för att efterlikna det förses mätinstrument med vägningsfilter. Saken kompliceras av att frekvensgången i örat även är beroende av medelljudnivån av alla toner som förekommer samtidigt. Därför måste man ha olika vägningsfilter vid mätning av svaga ljud, medelstarka ljud, mycket starka ljud. Dessa filter betecknas A, B och C. Dessa är de vanligaste. För speciella ändamål finns ytterligare vägningsfilter. Det vanligast förekommande är A-filtret. För att dB-värdena ska bli meningsfulla krävs att dels 0-värdet är definierat, dels att filtertypen anges. Detta sker genom att tillämplig filtertyp anges inom parentes efter dB. Uttryckt på detta sätt anges smärtgränsen till 120 dB(A) om A-filter används. Detta är dock korrekt endast vid mätning med en enda ton, eftersom A-kurvan är specificerad för svaga ljud.
