Vad betyder och hur uttalas spökhistoria
Spökhistoria uttalas spök|hist|oria.
Ordformer och varianter av spökhistoria
Singular
- spökhistoria
- obestämd grundform
- spökhistorias
- obestämd genitiv
- spökhistorien
- bestämd grundform
- spökhistoriens
- bestämd genitiv
Plural
- spökhistorier
- obestämd grundform
- spökhistoriers
- obestämd genitiv
- spökhistorierna
- bestämd grundform
- spökhistoriernas
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer singular
- spökhistorian
- bestämd grundform
- spökhistorians
- bestämd genitiv
Spökhistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet spökhistoria
Fiktioner, till exempel spökhistorier, kan uppfattas meningsfulla om meningen ges av det sätt (ordval, stil, karaktär etc.) på vilket de uttrycks. Om vi skiljer på mening och betydelse, så verkar de sakna betydelse, eftersom spöken som objekt är påhittade och saknar referens i verkligheten.
En spökhistoria är en berättelse om möten med avlidna människor, någon gång även avlidna djur, som i romanen Jurtjyrkogården. Minst ett spöke måste uppträda i berättelsen för att den skall kunna kallas spökhistoria. Spökhistorien byggs i regel upp med en mystisk grundstämning som ökar alltmer till själva mötet med spöket eller spökena.
