Spenvarm Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet spenvarm

1. Andra namn på Hyllemor (-mora, -moran) har varit Hyllefroan (-froen, -frun), i Danmark Hyldefrue (-mor, -kvinde), i Tyskland Frau Holle (Holda, Holla, Holder). Tolkningen att Hyllemor skulle ha saknat verklig trosbakgrund, har inget stöd i uppteckningsmaterialet. Folklivsforskaren Eva Wigström träffade enligt egen uppgift flera personer som både trodde på och offrade till Hyllemor. ″Att offra till hyllen är tämligen vanligt i södra Sverige,″ skriver C. W. von Sydow, 1932. ″Vanligen är det för sjukdom man offrar, nämligen för sådan sjukdom som man tror sig ha fått genom att man orenat vid en hyll eller brutit någon kvist från den utan att först be om lov. Då får man en utslagssjukdom som kallas hylleskåll, och den botas genom att tvätta sig i spenvarm mjölk, som man sedan slår ut vid hyllen och ber om förlåtelse för vad man låtit komma sig till last.″ Eva Wigström exemplifierar: ″Har någon fått hylleskåll, så är det för det hyllekvinnan, som bor i hyllen, blivit förargad över att personen orenat invid busken. Då skall den sjuke tvätta sig tre morgnar å rad i osilad mjölk, slå den till hyllebusken ock säga: ′Jag läskar din rot, tag det onda ifrån mig!′.″. (källa)
2. Av uppteckningar i Nordiska museets folkminnessamling framgår att seden att sätta fram mjölk åt gårdens tomtormar har varit utbredd i Skåne, Småland, Bohuslän, Dalsland, Väster- och Östergötland, Södermanland, Närke, Uppland och Västmanland. Överallt betraktades ormarna som ett skydd för gårdens invånare och särskilt dess kreatur. Om en tomtorm blev dödad skulle all lycka försvinna från gården. Ormarna skulle ha spenvarm mjölk för att trivas, och ibland kallades de till måltiden med lockrop: Snokera! sno-kera! Andra tilltal har varit: Långfiskene ("Långfiskarna") och Långpisen ("Långkatterna"). Hur länge bruket att ha tomtorm pågick i Sverige framgår inte klart av berättelserna, skriver zoologen Otto Holm, men ännu i slutet av 1870-talet kelade en "klok gumma" i Över-Enhörna (Södermanland) med sina tomtormar, vilka tycks ha behandlats som katter. (källa)
3. Han var mycket förtjust i starkt kaffe. En gång när han ansåg att kaffet han erbjöds var för svagt reste han sig stint tittande i koppen, gick sakta baklänges mot dörren och sa högt och tydligt "Jag sir botten i koppen, botten, botten i koppen, jag sir botten, botten i koppen - ända hit!", så slank han ut genom dörren utan att tacka, så tunt kaffe kunde han inte förmå sig till att dricka. Bara spenvarm mjölk, som han själv sett mjölkats och hällts upp, drack han minst ett par liter av varje dag. Han hade efter sjukhusvistelsen fått för sig att man förgiftade den mat man bjöd honom ute i bondgårdarna. Det var bara hos närmaste grannar och förtrogna, som han vågade äta framsatt mat, men stod någon annan än husmor vid spisen, åt han inte heller där av den framsatta maten. (källa)