Stadsfullmäktig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stadsfullmäktig

1. Sundman drev hotellrörelse i Jämtland 1949–63 och var kommunalnämndsordförande i Frostvikens kommun 1959–63. Han var landstingsman i Stockholms län och stadsfullmäktig i Vaxholm 1967–69, riksdagsman för centerpartiet 1969–80 (vice ordförande i kulturutskottet 1976–80) och svensk delegat i Nordiska rådet 1969–80. Sundman var styrelseledamot i Sveriges författarförbund 1963–76 och i Sveriges författarfond 1965–85. Han var ledamot av radionämnden 1967–76 och av 1968 års litteraturutredning. Från 1969 tillhörde han Föreningen Nordens centralstyrelse och var från 1976 styrelseledamot i Sveriges radio. (källa)
2. von Stedingk blev underlöjtnant 1892, löjtnant 1894 och kapten vid Västmanlands trängkår 1905. Han erhöll avsked med pension 1918 och var verkställande direktör i Lantmännens ömsesidiga försäkringsbolag för elektriska anläggningar 1918–1929. von Stedingk blev greve vid äldre broderns död 1945. Han var stadsfullmäktig i Sala och vice ordförande i Sala stads byggnadsnämnd 1912–1918. von Stedingk var ledamot i Svenska sångarförbundets överstyrelse, biträdande färdledare för Antwerpenkören 1920 och för Orphei Drängars sångarfärd till Paris 1924 samt färdledare för sångarförbundets sångarfärder till Berlin, Prag, Wien, Lübeck och Köpenhamn 1926. von Stedingk var även skattmästare i Musikaliska konstföreningen och i Samfundet Sverige-Finland från 1930. (källa)
3. Söderberg var sedan 1918 ordförande i AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ). Staten har flera gånger tagit hans tjänster i anspråk såsom sakkunnig, bland annat i obligationsrättskommittén 1902, diplomat- och konsulatkommittén 1905–1906, traktamentkommittén 1908–1910 och Utrikesdepartementets antagningskommission 1912–1917. Han var ledamot i Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm 1908–1916 och har också varit ledamot av rådhusrätten i sjöfartsmål. Han var stadsfullmäktig i Stockholm åren 1907–1914. (källa)
4. Per August Johansson var son till skomakaren Johan Petterson. Han gick i lära till skomakare hos fadern och flyttade därefter som ung till Göteborg, där han 1886 var med om att bilda Göteborgs skoarbetarefackförening, vars sekreterare han blev. 1887 flyttade han till Malmö, där han blev ordförande i skomakarefackföreningen, och 1892 ledamot av Arbetets styrelse samt 1898 tidningsexpeditör. Han befordrades 1900 till företagets kassör och utnämndes 1903 till ekonomichef för såväl Arbetet som Tryckeri AB Framtiden. 1908 grundade han även och förestod bokförlaget Framtiden. Johansson blev 1906 ordförande i den kommitté, som tillsattes för att bilda en fackföreningarnas egen sparbank i Malmö, och var styrelseledamot i denna bank 1907–1933 samt ordförande i VD där 1916–1933. Han var dessutom 1926–1929 styrelseledamot och 1930–1933 ordförande i Riksbankens avdelningskontor i Malmö. Han var även verksam inom arbetarpressens sammanslutning AB Samorganisation. Johansson var en av de första socialdemokrater, som erhöll kommunala förtroendeuppdrag i Malmö, och han var stadsfullmäktig 1911–1933. 1910 tog han initiativet till ett sammanförande av studenter och arbetare för ömsesidigt tankeutbyte i studiecirklar och föreläsningar. (källa)
5. Carl Johan Bergström var son till bruksägaren Olof Bergström och far till intendenten och konstnären Sigge Bergström Efter att 1860-1862 genomgått Örebro tekniska läroverk praktiserade han som ledare av byggnadsarbeten vid värmländska järnburk 1863-1871 och var 1871-1873 gruvförvaltare i Torsåker. 1873 blev han driftsledare och överingenjör vid faderns bruk i Finshyttan, och drev bruket fram till sin död. Under Carl Johans ledning genomfördes en mängd förbättringar och utvidgningar av bruket. I samarbete med brodern Lars Wilhelm Bergström genomfördes en rad förbättringar, 1865-1876 uppfördes en ny masugn och 1874 grundades en turbinfabrik som under slutet av 1800-talet var Sveriges mest kända. Carl Johan Bergström var även ledamot av Filipstads stadsfullmäktig. (källa)
6. Welin blev student 1878, stationsskrivare 1879 och avancerade till trafikdirektör i Västra distriktet (1908–1924) samt var ledamot i direktionen för Statens järnvägstrafiks pensionsinrättning 1902–1910 och ordförande i trafikavdelningens undervisningskommission 1907–1924. Welin var högersinnad stadsfullmäktig i Stockholm 1901–1919 och 1921–1931 samt 1907–1932 ledamot av drätselnämnden och vann inflytande på bägge ställena. Welin var huvudredaktör för det med anledning av Statens järnvägars 50-årsjubileum utgivna stora verket Statens järnvägar 1856–1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning (fyra band, 1906–1907). Han utarbetade Matrikel öfver personalen vid Sveriges järnvägar (1902, 1905, 1908). (källa)
7. Elgérus var även aktiv inom andra områden av stadens verksamhet. Han var kyrkvärd och kassaförvaltare i stadens församling och donerade en grundplåt till Olaus Petri kyrka. Han var ledamot av styrelsen för Örebro sparbank 1849-1863 och stadsfullmäktig i Örebro från 1863. År 1872 tog han initiativet till bildandet av Örebro arbetareförening och då denna förening 1881 ombildades för att arbetarna själva skulle leda föreningen uppträdde Elgérus vid mötet och önskade föreningen framgång, även om han inte stödde den politiska innebörd föreningen hade. (källa)
8. Ernst Hartmann var son till bryggmästaren Johann Hartmann. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1882 utbildade han sig 1882–1886 till bryggare genom praktik vid olika bryggeriföretag i Sverige, Tyskland, Österrike, Belgien och Schweiz. 1886–1887 bedrev han bryggeritekniska studier vid Brauakademie Weihenstephan, Freising. Hartmann var teknisk chef för C. G. Nyströms bryggeri i Norrköping 1887 och för Nürnbergs Bryggeri i Stockholm 1888–1894. 1894 förvärvade han Krönleins bryggeri i Jönköping, som 1902 ombildades till aktiebolag, och Hartmann var sedan styrelseordförande och VD i bolaget, som under hans ledning starkt utvecklades. Hartmann kom att inta en central ställning inom svensk bryggeriindustri. Han var medlem i styrelsen för Svensk bryggareförening från 1897 och dess vice ordförande från 1900. Han var även 1895–1921 VD och ordförande i Jönköpings hotell AB, ordförande i AB Stadsparkens turisthotell, i AB Visingsö turisthotell, i Tidnings AB Smålands Allehanda och i olika bankföretag. Hartmann var även aktiv som kommunalpolitiker, stadsfullmäktig från 1899 och vice ordförande i stadsfullmäktige 1917–1919, ledamot av drätselkammaren 1899–1914 varav 1902–1914 som ordförande. Han tillhörde landstinget 1905–1928 och var 1907–1924 ordförande i dess förvaltningsutskott. I Jönköpings läns hushållningssällskap var han ledamot i förvaltningsutskottet och från 1900 och dess vice ordförande från 1923. Från 1923 var han ordförande i Jönköpings läns skogsvårdsstyrelse, 1907–1912 ordförande i Smålands och Blekinge handelskammare och ordförande i Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening 1903–1927. Hartmann var även aktiv som författare, han var flitig medarbetare i svenska och tyska bryggeri-. fjäderfäavels- och fiskeritidskrifter, utgav Samlade bryggeritekniska uppsatser (1897), Meddelanden från Jönköpings fjäderfäavelsförening (1903–1907), Sveriges allmänna fjäderfäavelsförenings årsbok (1907), Boken om Tenhults herrgård (1912) och var VD i kommittéerna för utgivande av Jönköpings läns hushållningssällskaps 100-årshistoria, av Jönköpings historia och av Jönköpings stads gamla urkunder. (källa)
9. Vid sidan av fröförädling och företagande, var Walfrid Weibull även stadsfullmäktig i Landskrona 1881-1900. 1872 gifte han sig med Augusta Elisabeth Frost (1842-1925). De fick åtta barn: Lilly (1873-1907), Walter (1874-1911), Harry (1875-1946), Emmy (1877-1948), Richard (1878-1950), Annie (1880-1943), John (1881-1957) och William (1883-1962). Bröderna Walter, Harry, John och William blev delägare i familjeföretaget W Weibull. Även Richard var verksam i företaget. (källa)
10. Efter mogenhetsexamen i Örebro 1883 blev Norberg student vid Uppsala universitet, teologie kandidat 1890 och prästvigd samma år. Efter ett par år som lärare vid Beskowska skolan i Stockholm blev han 1893 lektor i Härnösand och prebendekyrkoherde i Häggdånger. Norberg blev 1898 lektor i Strängnäs och kyrkoherde i Överselö samt var 1902–1938 domprost i Strängnäs. Han var domkapitlets vice ordförande och fungerade långa perioder som stiftets ledare på grund av biskop Ullmans höga ålder. År 1927 erhöll Norberg första förslagsrummet till posten som biskop i Strängnäs stift. Han var 1908–1934 ledamot av kyrkomötet och 1926–1932 ordförande i Prästerskapets änke- och pupillkassa. Norberg var 1901–1922 stadsfullmäktig i Strängnäs och 1919–1926 ledamot av Södermanlands läns landsting. Sin lektorskompetens förvärvade han genom avhandlingen Svenska kyrkans mission vid Delaware (1893). Dessutom författade han prästmötesavhandlingen Församlingsdiakoni och församlingsdiakonat (1903) och en levnadsteckning över sin svärfar Axel Rappe (1922). Norberg blev ledamot av Nordstjärneorden 1905 och kommendör av andra klassen av samma orden 1926. (källa)