Stavelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stavelse

1. Betoningen ligger i huvudsak på ordets sista stavelse. (källa)
2. En jamb (tidigare även iambus eller jambus) är en stigande versfot som används i olika typer av poesi. Ursprungligen avsåg begreppet ett av versmåtten som användes i (den kvantiterande) prosodin i klassisk grekiska: en kort stavelse följt av en lång stavelse (som i "bevis"). Denna terminologi har senare anpassats i beskrivningen på moderna europeiska språk (till exempel svenska), där det hänvisas till en fot som består av en obetonad stavelse följt av en betonad stavelse (som i "minut"). Motsatsen till en jamb är en troké. (källa)
3. Kilskrift kallas den ord- och stavelseskrift som var det vanligaste skriftsystemet i Främre Orienten under perioden från cirka 3200 f.Kr. till cirka 75 e.Kr och som skrevs med kilformade tecken, oftast på lertavlor. Skriften användes i Mesopotamien av bland andra sumerer, babylonier, kaldéer, assyrier, araméer, elamiter och hettiter för att skriva sina olika språk och bredde ut sig över stora delar av Främre Asien, och Mindre Asien. Dessutom användes lertavlorna ännu för den kretensisk-minoiska skriften och i det förhistoriska Grekland. (källa)
4. Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal. Begreppet gäller språkljud och inte stavning. De nio konsekutiva konsonanterna i "Borsjtjschlager" utgör en konsonantklunga av längd fem ("r", "sj", "tj", "sch" och "l"). Det finns språk, i vilka inga konsonantklungor alls existerar, exempelvis hawaiiskan, som i orden Honolulu, Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och Maui. I språk som serbiska förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad, men där är:et stavelsebildande, dvs det utgör kärnan i en stavelse. (källa)
5. Kontraktion (grammatik) – en förkortad version av ord, stavelse eller ordgrupp. (källa)
6. En monoftong är ett enkelt vokalljud i en stavelse. Det kan betraktas i kontrast med en diftong som är när två vokalljud uttalas bredvid varandra i samma stavelse (exempelvis ordet augusti där a-ljudet glider över till ett u-ljud). (källa)
7. Parlando, även parlante (italienska: talande) är ett talliknande sätt att sjunga med en stavelse på varje ton, ofta i snabba recitativ i opera. Det är en ramsaliknande form av snabb sång med välformulerat uttal och intonation strikt i enlighet med rytmen. Särskilt i opera buffa ("komisk opera") är denna stil ofta använd. (källa)
8. Stavelsen är en rytmisk grundenhet samt den minsta prosodiska enheten. En stavelse består av en stavelsekärna, oftast en vokal, som ofta, men inte alltid, är omgiven av konsonanter. De konsonanter som föregår kärnan kallas ansats, de som kommer efter kärnan kallas koda. En eller flera stavelser i ett ord får ofta betoning. På fackspråk kallas den sista stavelsen i ett ord ultima, den näst sista penultima och den tredje stavelsen bakifrån antepenultima. Om stavelsen slutar med en vokal kallas den öppen, medan den kallas sluten om den slutar med en konsonant. (källa)
9. Rytm beskriver talets variationer i tid, det vill säga längden på stavelser, ord eller fraser i förhållande till varandra. Kvantitet är ett annat ord för längd i detta sammanhang. Skillnaden mellan långa och korta vokaler och konsonanter är exempel på kvantitativa prosodiska företeelser. (källa)
10. Ansats – de konsonanter som föregår kärnan, se stavelse. (källa)