Vad betyder och hur uttalas stenskvätta
Stenskvätta uttalas sten|skvätta.
Stenskvätta betyder fågel.
Ordformer och varianter av stenskvätta
Singular
- stenskvätta
- obestämd grundform
- stenskvättas
- obestämd genitiv
- stenskvättan
- bestämd grundform
- stenskvättans
- bestämd genitiv
Plural
- stenskvättor
- obestämd grundform
- stenskvättors
- obestämd genitiv
- stenskvättorna
- bestämd grundform
- stenskvättornas
- bestämd genitiv
Stenskvätta är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet stenskvätta
Stenskvätta (Oenanthe) är en fågel som numera placeras i familjen flugsnappare.
Stenskvättan har en mycket vidsträckt geografisk utbredning. Den förekommer i hela Europa, norra och mellersta Asien, norra Afrika, på Grönland och i nordvästligaste Kanada. Hela världspopulationen är flyttfåglar och övervintrar i Afrika. Den kanadensiska populationen tillhör världens riktiga långflyttare.
Forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet på stenskvättor utanför Uppsala visar att de stannar vid Medelhavet cirka tre till fyra veckor på hösten och två till tre veckor under våren på väg till och från området söder om Sahara.
Stenskvättan är den enda arten inom familjen flugsnappare (Muscicapidae) som har en population med en utbredning utanför Gamla världen, nämligen den på Grönland och i Kanada.
Stenskvättan delas vanligtvis upp i tre underarter.
Stenskvättan är en väl spridd art i Skandinavien och förekommer ända upp på kalfjället. Den finns på sina häckplatser i Sverige mellan april till september.
Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.
Stenskvättan är livlig och lever parvis. Deras föda består uteslutande av insekter, maskar och andra smådjur. De uppehåller sig på stenig och öppen terräng, på åkrar och ängsmark, fjällhedar, strandängar, klippöar och alvarsmark bland buskar, stengärdsgårdar, rösen men aldrig i större skogar. I södra Europa förekommer den framför allt på hög höjd i alpin miljö. Sina bon lägger de på marken eller i hål bland stenar. Båda föräldrarna deltar i ruvandet av äggen och uppfödandet av ungarna. Det förekommer även att de häckar under trasiga tegelpannor tex på lador.
I Sverige var stenskvättan upptagen som missgynnad på 2005 års rödlista. Från och med 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad.
