Anlag Synonymer Betyder Uttal

• drag
• gener

Hur används ordet anlag

1. Homozygoter är ett begrepp inom genetiken och betecknar individer som har två likadana varianter, alleler, av en gen. Motsatsen är heterozygoter. Endast hos en Homozygot individ leder recessiva anlag till synliga egenskaper, eftersom det inte finns något dominant anlag som döljer det. Detta kan man se genom t.ex. ett korsningschema. (källa)
2. Individens kön bestäms normalt vid befruktningen, då flickfosters könskromosomer utgörs av två X-kromosomer. Av sina genetiska anlag utvecklas kvinnor med stora individuella variationer. Det är generna i könskromosomerna som styr vilket biologiskt kön individen får, medan både dessa och de övriga 22 kromosomparen styr övriga fysiska egenskaper, som kroppslängd, hår- och ögonfärg. De biologiska skillnaderna förklaras bland annat med skillnader i könshormoner som kroppen och hjärnan utsätts för (mer progesteron och östrogen, mindre testosteron och dihydrotestosteron hos kvinnor). (källa)
3. Man vet numera ganska väl hur identiteten av blommans organ bestäms under blommans bildande. Organanlagen uttrycker tre olika genfunktioner som i olika kombinationer bestämmer vilket organ som bildas. Genfunktionerna kallas A, B och C-funktioner. Det anlag som skall bilda foderblad uttrycker bara A-gener, det som bildar kronblad A- och B-gener, det som bildar ståndare B- och C-gener och det som bildar pistiller slutligen enbart C-gener. I sammanfattning: A=foderblad, A+B=kronblad, B+C=ståndare och C=pistiller. Denna modell är baserad på studier av homeotiska mutationer hos bland annat backtrav (Arabidopsis thaliána). Hos en mutant som förlorat B-funktionen exempelvis, får vi foderblad istället för kronblad i andra blomorgankransen och pistiller istället för ståndare i tredje blomorganskransen. Dessa genfunktioner utförs av transkriptionsfaktorer som reglerar genuttrycket i varje typ av blomorgan. (källa)
4. Alla hästar har en grundfärg. Det finns tre standardfärger: fux, svart och brun. Dessa grundfärger kan sedan spädas ut, brytas upp, eller på annat sätt modifieras av olika anlag. En häst kan ha flera olika anlag samtidigt, till exempel kan den vara stickelhårig, skäck, black, isabell eller tigrerad. Hästar med ett stort antal färgfläckar är ovanligt. Det finns också avblekbara färger, då hästen efter hand blir mer och mer vit. När en sådan häst blir gammal, kan den bli helt vit. (källa)
5. Eksem behandlas med steroider (till exempel hydrokortison) och underhålls med mjukgörande krämer eller salvor. Hudinflammationer torkar ofta ut huden, därför är det av stor vikt att hålla området fuktigt vilket i sin tur kan skynda på läkandeprocessen. Individer med anlag för eksem rekommenderas att undvika allt som torkar ut huden, inklusive vanlig tvål. (källa)
6. Hos kvinnan finns alla ägganlagen vid födelsen, och under hennes fertila fas i livet mognar en äggcell varje månad. Endast en av de bägge äggcellerna, med 23 kromosomer i vardera, går vidare till full mognad och beredskap för befruktning genom sammansmältning med en manlig sädescell. Äggcellen innehåller förutom 22 autosomala, kroppsliga, kromosomer för den nya individen en könskromosom som behövs för att barnet ska fungera normalt. Dessutom har äggcellen ett antal organeller av samma slag som i celler i allmänhet, bland annat mitokondrier som är viktiga för cellers ämnes- och energiomsättning. I mitokondrier finns en särskild typ av DNA, som alltså överförs från modern till barnet. Detta är en specifikt maternell arvsgång, eftersom inget mitokondriellt DNA överförs från de utseendemässigt kraftigt förändrade spermierna (se nedan). Äggcellen är så pass stor att den kan ses med blotta ögat, och kärnan som innehåller kromosomerna är ungefär halva sädescellens storlek. (källa)
7. Merinofåren är medelstora får som typiskt är vita till färgen med vitt ansikte och vita ben. Ett flertal olika stammar har avlats fram, de flesta med tanke på ullproduktion, men vissa stammar även till en del med tanke på köttproduktion. De senare är i genomsnitt något kraftigare och tyngre än de första. Baggarna är vanligen behornade, medan tackorna är hornlösa. Men det finns även avelslinjer där man avlar fram hornlösa baggar. Omkring halsen och bogen är huden veckad. Även kring bakdelen förekommer hudveckning. Hudveckningens grad varierar beroende på stam och det är främst vissa starkt förädlade australienska och amerikanska merinostammar och avelslinjer som härstammar från dem som idag har en mer tydlig hudveckning (det finns också merinostammar med bara lite hudveckning eller slätt skinn). Hudvecken har antagits öka ullproduktionen, men denna uppfattning har tveksamt stöd i undersökningar, inte minst på grund av de problem som hudveckningen, i överdriven form, för med sig med avseende på ullkvalitet och djurvälfärd. Under 1800-talet bedrevs en intensiv fåravel, främst i Australien men också i USA, och man avlade bland annat selektivt på anlag för starkt veckad hud, ett drag som av tidigare nämnt skäl ansågs önskvärt, vilket resulterade i merinostammar med extrem hudveckning. Senare på 1900-talet svängde avelsinriktningen och avelsurvalet inriktades på att försöka få bort den överdrivna hudveckningen som erfarenheten visat förde med sig en rad problem, till exempel sårbarheten för parasitsjukdomen myiasis (innebär angrepp av fluglarver av vissa spyflugor, som gärna lägger ägg i fuktig päls eller på sårig hud, en sjukdom som i svåra fall kan leda till döden då fluglarverna äter sig in under huden och in i vävnaderna på fåren). Den extrema hudveckningen som kunde ses hos vissa merinofår kring slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal ses därför inte längre idag. Forskningen kring hudveckningen hos merinofåren, som började komma igång på 1920- och 1930-talet, har också visat att hudveckningen inte har någon fördel, men flera nackdelar, när det gäller ullkvaliteten, ekonomin och djurvälfärden. Avelsinriktningen mot ett minimum av hudveckning pågår ännu. (källa)