Auktoritet Synonymer Betyder Uttal

• pondus

Hur används ordet auktoritet

1. Herse (på fornnordiska hersir, "hövding") var fram till mitten av 1000-talet en titel på lokala hövdingar i Norge, främst i Vestlandet. En herse fick sin auktoritet genom framgångar på handels- och plundringsfärder. Allteftersom ledarskap mer kom att bero på jordinnehav, och kungamakten fick större betydelse, undergrävdes hersarnas ställning och funktion. (källa)
2. Den judiska religionen, liksom senare den islamiska, lägger stor vikt vid särskillnaden mellan mänskligt och gudomligt. Gud är absolut transcendent, okännbar och ouppnåelig. Det är därför otänkbart att det som är jordiskt, förgängligt eller på något vis immanent kan förenas med Gud. Man kan säga att människan är Guds barn, men att säga att människan är Gud upplevdes på Jesu tid, liksom även idag av muslimer, judar och antitrinitariska kristna, som hädelse och förfall till en hednisk världsåskådning (under antiken var skillnaden mellan en gud och en hjälte, vad vi idag skulle kalla en "stor människa" eller ett "helgon", ganska suddig. Att Jesu lärjungar, som alla var judar, skulle lägga grunden för inkarnationsläran är alltså mycket anmärkningsvärt. Det uppstod också vid flera tillfällen allvarligt motstånd inom den kristna kyrkan eller hos andra som åberopade Jesus som auktoritet. Den viktigaste motståndsrörelsen var arianismen, som förstår inkarnationen såsom att Guds heliga ord, logos ("Ordet"), tog platsen i Jesu kropp, och därför avvisar tron på att Gud själv blev människa i Jesus. (källa)
3. Alltifrån 1600-talet finns det olika inspirationsteorier. Till dessa hör verbalinspirationsläran, enligt vilken varje ord är gudaingivet, d. v. s. att också den yttre språkdräkten har gudomlig auktoritet (jämför biblicism). (källa)
4. Enligt de traditionella judiska lagarna är den jude, som är född av en judisk mor eller som konverterat till judendomen i enlighet med den judiska lagen (ger tzedek). Alla huvudinriktningar inom judendomen är idag öppna för uppriktiga konvertiter. Konverteringsprocessen utvärderas av en auktoritet och konvertiten förhörs angående sin uppriktighet och sitt kunnande. Karaiter och samaritaner följer endast den patriarkala linjen där faderns ursprung avgör frågan. Enligt den reformistiska judendomen anser man att alla som har antingen en mor eller far som är judisk är jude. Detta frångår således den ortodoxa principen att endast den vars mor är judisk räknas som jude från födelsen. (källa)
5. Inom de protestantiska kyrkorna avvisas i allmänhet kanon i den här betydelsen, d.v.s. den kanoniska rätten, där kyrkan med gudomlig auktoritet och på naturliga lagens grund kan meddela föreskrifter för t.ex. präster och för hur mässan skall firas. Inom den ekumeniska rörelsen för man ett fortlöpande samtal kring dessa frågor. (källa)
6. Sju koncilier kallas ekumeniska och är erkända av både den östliga (ortodoxa kyrkan) och västliga kristenheten (Katolska Kyrkan och många protestantiska kyrkor). På dessa avgjordes bland annat de kristologiska striderna. Tjugoen koncilier kallas ekumeniska inom den Romersk-katolska kyrkan, men av dessa åtnjuter de sju första den högsta auktoriteten, medan de följande, hållna med enbart representanter för västkyrkan närvarande, anses ha lägre auktoritet. (källa)
7. I Frankrike grundades Académie Royale de Peinture et de Sculpture 1648, vilken stått modell för andra konstakademier. Den slogs samman med andra akademier för dans och arkitektur1795 till Académie des Beaux-Arts och gavs rollen som landets centrala konstinstitution, med statens auktoritet i ryggen. Den svenska Konstakademien har som utbildningsorganisation sina rötter i Taravals Ritskola 1735. Akademien inrättades 1773 av Gustaf III och fick stadgar som akademi efter fransk modell för att bli samlingsplats för konstnärer och konstkännare. Den hade fram till 1970-talet som främsta uppgift att utbilda konstnärer och arkitekter. (källa)
8. Order (franska ordre, befallning) är en befallning som ges av en auktoritet, vanligtvis chef eller förman. (källa)
9. Till skillnad från Webers deskriptiva analys har man inom politisk filosofi intresserat sig för normativa aspekter av legitimitet – om en statsmakts lagar, institutioner och maktutövande kan vara rättfärdigade i någon mening, trots att den som utsätts för statens maktutövande inte alls håller med om detta. Det centrala för den politiska legitimiteten är begreppet "samtycke" (en. consent) och hur det förhåller sig till medborgarnas eventuella plikt att följa myndigheternas befallningar. Sedan 1600-talet har det funnits stor enighet om att ett uttryckligt samtycke är den primära källan till politisk legitimitet. Politisk legitimitet genererar i sin tur en moralisk plikt att följa lagarna och i förlängningen även de beslut som t.ex. myndigheter och representativa församlingar fattar. Problemet med den moderna staten är förstås vad som händer med dem som inte ger sitt samtycke, och om staten ändå kan ställa rättfärdiga krav på att lagarna efterlevs. Enligt vissa kan autonoma individer inte vara bundna av en förpliktelse att följa befallningar oavsett befallningens innehåll, och därför kan staten aldrig ha legitimitet oavsett om det finns ett uttryckligt samtycke i botten eller inte. Enligt andra är det skillnad på rättfärdigad auktoritet i meningen att ha rätt att inneha ett politiskt ämbete, och legitima beslut. Enligt den här analysen kan även en auktoritet som tillkommit på ett legitimt sätt fatta ett illegitimt beslut. (källa)
10. Sedan de gamles gymnastik, efter den antika bildningens förfall, nästan alldeles försvunnit, bibehöll sig dock badet med sin massage inom det bysantinska väldet , från vilket det sedan upptogs och vårdades i nästan oförändrat skick av araberna och deras flitiga lärda, vilka med synnerlig kärlek bibehållit och utbrett dess bruk. De grekiska och arabiska mästarnas orubbade auktoritet uppehöll också i medeltidens läkekonst förtroendet för frottering och gnidning. Även badmassagen, såväl vid de italienska medeltidsbaden som vid de nordiska gyttjebaden, bör utan tvekan haft sitt ursprung i samma klassiska källa. (källa)