Avpressa Synonymer Betyder Uttal

• avfordra
• avtvinga

Hur används ordet avpressa

1. En av de viktigaste uppgifterna för Wetmore under avrättningen är att blöta ner en svamp som ska höja den elektriska ledningsförmågan för att underlätta avrättningen. Det gör han inte, vilket leder till att Delacroix död blir utdragen och plågsam. Efter avrättningen skulle Wetmore byta arbetsplats eftersom de andra väktarna hade avpressat honom löftet att försvinna från enhet E. En annan roll spelar fängelsedirektören, Hal Moores, och hans hustru Melinda Moores. Melinda lider av en hjärntumör och Paul och hans trogna kollegor försöker att rädda henne med hjälp av John Coffey. (källa)
2. Polens författning under denna period karakteriseras av ständerväldets framväxt och konsolidering gentemot kungamakten. Endast ett stånd, adeln, som inom sig principiellt hävdade jämlikhet och broderskap, förblev i längden politiskt verksamt och de högre kyrkliga värdigheterna förbehölls adeln, medan borgerskapet förlorade sin representationsrätt. Adeln förstod använda sin bevillningsrätt till att avpressa konungen både sociala och politiska privilegier. Sedan 1454 fordrades dess på de olika lantdagarna givna bifall för stiftande av lag och sammankallande av det adliga häruppbådet (pospolite ruszenie). Landtdagen (po. sejmik) bestod av samtliga myndiga adelsmän inom ett landskap (vojvodskap), överläggande under ledning av landskapets senatorer. Ombud från de olika lantdagarna sammanträdde till provinsiallantdagar (för Storpolen i Koło, för Lillpolen i Korczyn), där besluten sammanjämkades. (källa)
3. De överlevande judarna fortsatte att leva i oasen flera år efter muslimernas intåg, tills de slutligen blev fördrivna av kalif Umar ibn al-Khattab. Avläggandet av avpressade skatter ifrån judarna i Khaybar blev principiellt viktigt och föregångare till den skatt (jizya) som islamisk lag i orter under muslimskt styre kräver från icke-muslimer (så kallade dhimmi). (källa)
4. Våren 1905 sökte franske ministerresidenten i Tanger, Saint-René Taillandier, vid besök i Fès, avpressa sultanen samtycke till ett franskt reformprogram för Marocko, men då man i Tyskland ansåg, att han uppträdde som om han vore bärare av ett allmänt europeiskt mandat, samt att de franska förslagens antagande av sultanen skulle sätta tyska ekonomiska intressen i fara, beslöt man korsa de franska planerna genom ett uppseendeväckande motdrag: under en kryssning i Medelhavet besökte kejsar Wilhelm II Tanger (31 mars) och gav där samtalsvis energiskt uttryck åt sin uppfattning, att sultanen var fri härskare över ett fritt land och att Tyskland utan mellanhänder ville förhandla med Marocko om tryggande av tyska intressen där, som vore likaberättigade med andra makters. Uppmuntrad av detta stöd, tillbakavisade sultanen (28 maj) det franska reformprogrammet och föreslog – inspirerad av Tyskland – en internationell konferens förådplägning om bästa sättet för nödvändiga reformers genomförande. Franske utrikesministern Delcassé var benägen för att, även med risk för krig, utan vidare avvisa konferensförslaget, men han fick inte det övriga kabinettet med sig och avgick då (6 juni). Premiärministern Rouvier, som övertog utrikesportföljen, var medgörligare, och efter en månads förhandlingar avvecklades den kritiska situationen genom Frankrikes accepterande av konferensplanen på vissa villkor: sultanens oberoende och Marockos integritet, ekonomisk likställighet för alla makter i Marocko, nyttan av polis- och finansreformer samt Frankrikes särskilda intresse som grannstat av ordningens upprätthållande i Marocko erkändes som ledande grundprinciper för den beramade konferensens förhandlingar. Genom särskild överenskommelse den 28 september bestämdes grunddragen av konferensprogrammet, det godkändes (28 oktober) av sultanen, och efter något dröjsmål kunde konferensen samlas i den spanska staden Algeciras (16 januari 1906). (källa)