Erövra Synonymer Betyder Uttal

• annektera
• besegra
• inta
• intaga
• ta i besittning
• ta över

Hur används ordet erövra

1. 1946 tvingades Rickard Sellmer i tyska Stuttgart skaffa sig kontakter med amerikanska armén för att kunna återuppta produktionen. Sellmer lyckades på så sätt erövra den amerikanska marknaden. Hans firma lever kvar än idag och är det enda tryckeriet i Tyskland som enbart trycker julkalendrar och andra julprodukter. (källa)
2. Herulerna omnämns som plundrare i Gallien, Spanien, på Balkan (Aten, Sparta m.fl.) och möjligen vid Svarta havet (helouroi). I samband med goternas angrepp på romarna vid Svarta havet vid mitten av 200-talet e.Kr. nämns de som den folkstam som stod för de största räderna till sjöss och försökte erövra Byzantion (som senare blev Konstantinopel). "Dessa anfall räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader" enligt en samtida betraktare. De besegrades dock andra gången de kom till Aten, och en stor del av herulerna stupade eller blev tillfångatagna. År 268 e.Kr. kom de tillbaka tillsammans med goter och flera andra stammar, men besegrades på nytt av kejsar Claudius II Gothicus i slaget vid Naissus (i Serbien) där tiotusentals germaner lär ha stupat. (källa)
3. Att använda hästen som fordon var även till stor hjälp för människan när denne ville erövra mark. Egyptierna koloniserade bland annat dalgångarna vid Eufrat och Tigris med hjälp av häst och vagn. Ekerförsedda hjul på vagnar har funnits sedan 2500 f.Kr i Mesopotamien. Egyptierna hade avancerade häststridsvagnar som kördes med tvåspann (två hästar förspända framför vagnen) redan 1600 f.Kr och under 1300-talet f.Kr. hade Kina fulländade vagnar som inte förändrats mycket under alla århundradena. De mest kända hästfordonen genom tiderna var de diligenser som användes under 1700-1800-talets vilda västern. Dessa diligenser användes både som taxi och för att dela ut post eller transportera varor. (källa)
4. Under antiken bestod de stora imperierna ofta av ett antal mer eller mindre autonoma lydriken, från den kinesiska Zhoudynastin i Fjärran Östern till de forntida rikena i Mindre Asien och Främre Orienten som Assyrien, Hettitriket och faraonernas Egypten valde man inte alltid att själva erövra territorium under sina expansionsfaser utan istället försäkra sig om angränsande smårikens lojalitet. I antikens Rom användes termen "klientstat" om samma fenomen, en icke-romersk härskare kunde få tillåtelse att fortsätta vara kung över sitt rike som "vän till det romerska folket" (rex socius). Herodes Antipas som regerade över Galileen under Jesu levnadsår var en av Romerska kejsardömets sådana lydfurstar. (källa)
5. I regel fanns en hierarki av titlar, så att herren över en vasall hade förnämsta titeln, och om vasallen hade egna vasaller under sig, hade dessa vanligen lägre titlar, men maktförhållanden kunde göra att en kung i ett svagt rike kom att hamna under en herre med lägre titel. En rangordning med europeiska adelstitlar kunde vara kejsare-kung/storfurste-furste-hertig-greve etc. För att få ta en titel, insättas på en post eller erövra ett område och så blir dess härskare, kunde herren kräva att vasallen kom och bad om tillstånd. Exempelvis måste de östeuropeiska vasallstaternas furstar (Kievriket) under den Gyllene hordens välde resa till khanen, ibland ända till mongolernas huvudstad Karakorum, för att betyga sin underdånighet och få rätten till sitt vasallskap och furstetitel. Vanligen ärvdes tronen och vasallskapet av äldste sonen eller äldste brodern, beroende på rike, och i vissa fall av döttrar eller makar (ex. jure uxoris). (källa)
6. Direkt efter slaget sprang hela den atenska hären "för brinnande livet", enligt Herodotos, tillbaka till Aten, för att förhindra persiska flottan från att erövra staden. Atenarna hann fram i tid och lyckades sålunda förhindra en persisk landstigning. Hotet från det persiska imperiet var avstyrt för den gången. (källa)
7. Kring år 1300-1000 f.Kr. förföll de dominerande minoiska och mykenska kungadömena av en serie av utdragna krig. Perioden från 1100 f.Kr. till 800 f.Kr. kallas vanligtvis grekernas mörka tidsålder, under denna tid skedde folkomflyttning som ledde till att dorerna invandrade till den grekiska halvön och blev spartanerna, argiverna och messenerna. Spartanerna fick efter ett tag problem med överbefolkning och brist på mark, vilket de löste genom att erövra Messenien 715 f.Kr. De gjorde messenerna till statsslavar, heloter. Messenerna gjorde uppror och efter ett trettio år långt krig krävde de spartaner som deltagit i kriget samma politiska rättigheter som den dåvarande aristokratin. (källa)
8. Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud, (internationellt känd som Ibn Saud), kunde som saudiernas ledare och imam i Riyadh från 1902 ånyo utnyttja de wahhabitiska fundamentalisterna och förenade beduinstammar för en segerrik militärexpansion. Avgörande var härvid segern över den konkurrerande hashimitiska dynastin från vilken Ibn Saud 1925 kunde erövra Kungariket Hijaz (med de heliga städerna). Efter ytterligare erövringar blev hela det inre av Arabiska halvön, från Persiska viken till Röda havet 1932 förenat till en enhetlig stat, kungariket Saudiarabien. (källa)