Humanitet Synonymer Betyder Uttal

• mänsklighet

Hur används ordet humanitet

1. Torsten Fogelqvist i Dagens Nyheter: "Man kan icke helt underlåta att på Häxan tillämpa den klassiska definitionen på det tragiska dramats syfte - "att genom fruktan och medlidande verka till affekternas rening". Och den mynnar ut i en tacksamhetsgärd till upplysning, vetenskap och humanitet. För en gångs skull välsignar man sin egen tid och känner det efter utgången ur detta historiska inferno lättare att andas och leva. Det är icke värdelöst att hos moderna människor, som mest se nuets mörka sidor, framkalla en sådan känsla. Det vore för övrigt ett utslag av irrealistisk hjärtnupenhet att bannlysa det skräckfulla ur människans syn- och tankevärld, ett pjosk som var antiken främmande. Man måste dock göra en bestämd distinktion mellan det fruktansvärda och det rafflande. Det senare uppstår när det förra blir sitt eget självändamål. Och det är åt den sortens sensationer som film och billighetslitteratur så ofta skattat.". (källa)
2. Nämnden var verksam från den 1 januari 1992 till den 31 mars 2006. Dess beslut kunde inte överklagas. Det fanns dock möjlighet att få sin sak prövad på nytt genom att ge in en ny ansökan till Utlänningsnämnden. För att beslutet skulle ändras krävdes att man åberopade nya omständigheter som inte prövats tidigare och att sökanden bedömdes ha ett skyddsbehov eller att en avvisning skulle strida mot humanitetens krav. (källa)
3. En uttalat nationell ståndpunkt framkommer i Minna von Barnheim (1763, svensk översättning 1793, efter fransk bearbetning), skrivet under Sjuåriga krigets senaste år, det första verkligt tyska lustspelet. Lessing hade här till syfte att visa det onaturliga däri, att preussare och sachsare hatade varandra, då de tillhörde samma folk. Även Emilia Galotti (1772, översatt till svenska 1821) har, fastän det utspelar sig i Italien, nationell betydelse som en skildring av de tyska småhovens moraliska uselhet. Handlingen, som ursprungligen är tagen från Titus Livius skildring av Appius och Virginia, har av politiska skäl blivit förlagd till ett främmande land. Slutligen skrev han 1779 den dramatiska dikten Nathan der weise (Nathan den vise, 1841), med vilken han avslutade den polemik, vari han råkat genom sina teologiska strider, och lägger i dagen sin åsikt om den verkliga humanitetens plikt att vara fördragsam mot oliktänkande. Den är skriven på blankvers, de föregående på prosa. (källa)