Klumpig Synonymer Betyder Uttal

• fumlig
• klantig
• valhänt

Hur används ordet klumpig

1. Havssulan födosöker genom att störtdyka ner i havet i hög fart efter att ha lokaliserat bytet med synen. De äter mestadels småfisk som samlas i stim nära ytan, särskilt sill, makrill, skarpsill och tobis. Trots att havssulan är en stark och skicklig flygare är den synnerligen klumpig när den lyfter och landar. (källa)
2. Fågeln ser ostadig ut både vid landning och när den tar till vingar. Den är klumpig på land eftersom dess fötter är placerade så långt bak på kroppen, vilket är en anpassning för dykning. Vid landning glider den fram på vattnet med buken likt en plog. Den simmar graciöst. Den är parbildande, oftast för livet. Parningen sker på land, men annars tillbringar fågeln sin tid på vattnet, även om spillningen avges på land. Paren försvarar reviret intensivt mot andra lommar. Mot slutet av häckningen samlas de adulta fåglarna i flockar som fiskar gemensamt. (källa)
3. Det har långt, smalt huvud med cylindrisk utdragen nos, mycket långa öron, klumpig bål, medellång, kägelformig svans, korta ben, fyra tår på de främre fötterna, fem tår på de bakre fötterna, platta, hovlika klor, tjock hud och glest och styvt hår. Djuret är hälgångare. Kroppslängden (inklusive svansen) ligger vanligen mellan 1,0 och 1,3 meter och går hos vissa individer upp till 2,2 meter. Själva svansen är upp till 0,7 meter lång. (källa)
4. Genom att somliga trodde att en så stor elefant måste vara klumpig och slö, kom ordet jumbo så småningom även att betyda "den som kommer sist i en tävling". Uttrycket jumbo, tabelljumbo eller jumbolag är särskilt vanligt vid tal om seriespel i sport- och tävlingssammanhang. Motsatsen till jumbo i detta sammanhang är serieledare eller seriesegrare (om seriespelet är avslutat). Laget som ligger näst sist i serietabellen kallas ofta nästjumbo. (källa)
5. Jätte (fsv. iætte. kortform av fsv. iætun, från urgermaniskans etunaz med betydelsen frossare) var i nordisk mytologi och folktro en storväxt och stark varelse med människogestalt, ibland klumpig och enfaldig, ibland ond och lömsk, men ibland också trollkunnig och vis. Jättarna var ofta fientliga mot gudar och människor, men båda grupperna fick också hjälp och råd från jättarna, och flera av gudarnas gemåler var jättar. De kallades i äldre tid även jotnar, resar (risar) i synnerhet bergsresar (bergrisar) samt tursar (þursar) i synnerhet rimtursar (hrímþursar) men även eldtursar. En jättinna kallades vanligen för en gyger (gýgr), men även för trollkona och dylikt. Ordet jätte anses vanligen vara besläktat med verbet äta (denna etymologi föreslogs först av Jacob Grimm) och ha betydelsen av glupsk frossare (jämför antikens människoätande cykloper och laistrygoner), turs och rese torde betyda "stark", i nyisländskan antyder risi storlek, jötunn styrka, þurs dumhet. Det finns teorier om att jättar dyrkades under förkristen tid. (källa)