Storvuxen Synonymer Betyder Uttal

• kraftig
• storväxt

Hur används ordet storvuxen

1. Sisal, sisalagave eller sisalhampa (Agave sisalana) är en storvuxen, örtartad växt inom familjen sparrisväxter som hör hemma i östra Mexiko. Sisalplantan har rosettställda, upp till 2m långa blad som sitter på en kort stam. Blomställningen blir upp till 6 meter. Bladen innehåller en hållbar fiber, också kallad sisal, som bland annat används till att tillverka rep. (källa)
2. Spolmask (Ascaris lumbricoides), är en storvuxen parasitisk rundmask som infekterar människor. Parasiten är en av våra vanligaste tarmparasiter, som livnär sig på näringsinnehållet i tunntarmen. Infektionen kallas för spolmasksinfektion (Ascariasis) , och är vanligast i miljöer med dålig hygien och i samhällen med låg socioekonomisk status . Barn smittas oftare än vuxna. Maskarna sprids som ägg med människans avföring. En individ smittas genom att svälja ägg som därefter kläcks och utvecklas till en larv. Larven penetrerar tarmväggen och transporteras via blodet till lungorna. Från lungorna tar sig larverna vidare till halsen där de sedan sväljs ner igen och utvecklas till en könsmogen spolmask. (källa)
3. Vanliga arter att plantera som vårdträd är lind, alm, ask och lönn. Men det förekommer också så kallade "bärande träd", oxel, rönn, kastanj, valnöt och ek. Även björk förekommer, i synnerhet norr om den biologiska norrlandsgränsen som skär genom Svealand. I Skånsk folktro kan en storvuxen fläderbuske ha betraktas som ett slags vårdträd som inte fick "störas" genom att man hällde ut hett vatten eller tömde pottan i dess närhet. Mera ovanligt är att ett fruktträd betraktas som vårdträd. Flera borgerliga släkter har tagit namn efter träd de minns från sin hemgård , till exempel släkterna Almén, Linnaeus, Lindelius och Tiliander. (källa)
4. Storvuxen flerårig, klättrande ört, men vingkantad stjälk, till 2 m. Stjälken ligger ofta längs marken eller klänger omkring i andra växter. Blad parbladiga med ett bladpar och ett grenigt klänge, småblad smalt elliptiska och 5–15 cm långa. Bladskaftet har bred vingkant. Blommor 3-8 i klasar från bladvecken. De har blekrosa eller matt rosenrött segel och purpur vingar, som bleknar mot kanterna, de blir ca 12–20 mm långa. Frukten är en mångfröig balja. Backvial blommar i juli-augusti. (källa)
5. Björnmossa har global spridning, och växer i miljöer med hög fuktighet, som tex längs skogsbäckar. Det är en storvuxen mossa, där plantorna kan bli uppt till 40 centimeter långa och med "blad" på 5–10 millimeter. Ofta växer plantorna tätt ihop, så att säga i "kuddar". (källa)
6. Blodhund (Chien de Saint-Hubert, tidigare engelsk blodhund) är en storvuxen drivande hund. Sitt franska namn har den fått efter Sankt Hubertus, jägarnas skyddshelgon. (källa)
7. Underarten leucorhoa är mörkare och mer storvuxen. Första vinterns fåglar är mer mättat rödbeiga än en normalindivid i samma ålder av nominatformen. Dock förekommer det individer av nominatformen som också kan vara mycket lika leucorhoa. Adulta individerna av underarten seebohmi har en vattrad gråsvart haka och svarta undre täckare. (källa)
8. Runt detta råder det stor enighet i källorna, däremot råder det mer delade åsikter om hans motivation och karaktär. Hans fysionomi var grov och storvuxen vilket tillsammans med Johans lite plumpa och framfusiga sätt att uttrycka sig ledde till öknamnen Grov-Jan och Starke-Jan, samt det ännu mindre smickrande, grobian. Enligt uppgift ska drottning Kristina aldrig ha tålt honom på grund av hans ohyfsade seder, men detta var en del av propagandan mot honom. (källa)
9. Shirehästen utvecklades ur destrierhästen, en stor medeltida krigshästras, som dock inte var lika storvuxen som dagens shirehästar. Dokumentation tyder på att destrierhästen var en häst av cobtyp, med en mankhöjd på cirka 150 cm, vilket var mycket högre än de flesta hästar på medeltiden. Destrierhästen var troligtvis ättling till de tunga hästar som togs till England efter den normandiska erövringen. Dessa var i sin tur var ättlingar till den förhistoriska skogshästen. (källa)
10. Själv skadades hon i en episod som hon berättar om i sin bok. En storvuxen sandfärgad lejonhane med mörk man höll till på grannfarmens ägor och ansågs nästan tam. Den lilla flickan Beryl var gäst hos grannen och tog en ensam promenad en bit från huset. Lejonet fick syn på henne och anföll, slog henne till marken, bet tag i hennes ben och ställde sig över henne med framtassarna på hennes rygg beredd att börja äta av sitt byte. (källa)