Vällukt Synonymer Betyder Uttal

• arom
• doft

Hur används ordet vällukt

1. Artepitetet odoratum anges i Den virtuella floran missvisande betyda välluktande, av latin odor. Emellertid kan odor betyda såväl vällukt som stank. Odoratum skall således rätteligen tolkas som stinkande, vilket passar väl för getramsblommans ganska fräna lukt. (källa)
2. Häggen är allmän över hela Norden såväl på låglandet som i fjällen ända till trädgränsen, och förekommer sporadiskt som en låg, nedtryckt buske ännu högre upp. Dess stenfrukter, "häggbären", som mognar i augusti är svartglänsande, väldigt söta och sträva. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft, som även ingår i blommornas vällukt. Särskilt barken och fruktstenarna är (liksom bittermandeln) rika på det ämne (amygdalin), varur blåsyra och bittermandelolja kan framställas, men bären bedöms som ofarliga. Fruktköttets mörka saft användes stundom till att rödfärga vin och likörer. Trädets ved är fin, jämn, tämligen hård och seg och därigenom tjänlig. (källa)
3. Höstfibbla (Leontodon autumnalis) är vanlig i hela Norden, särskilt på torr, gräsbevuxen mark och vid vägkanter. Den skiljer sig från maskrosor genom smalare och oftast grenig stängel, längre och smalare rosettblad samt mindre blomkorg. Frukten är mycket smal, på längden räfflad och mellan räfflorna tvärstrimmig. Dess flygfjun är en gulröd fjäderpensel som är oskaftad och lätt faller av. Blommorna har en svag, violartad, något bitter vällukt. I det nordligaste Skandinavien, särskilt i fjälltrakterna, uppträder denna art ofta med en holk som är tätt luden av svartgråa hår, varieteten Leontodon autumnalis var. taraxaci. (källa)