Vad betyder och hur uttalas taktsäker
Taktsäker uttalas takt|säker.
Ordformer och varianter av taktsäker
Taktsäker är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet taktsäker
Müllner var 1798-1815 advokat i Weissenfels och ägnade därefter all sin tid åt litteraturen. Han skrev först en roman, Incest (1799), och senare flera lustspel på vers för en amatörteater, bl. a. Die Vertrauten (1811, De förtrogne, 1832, 1841 och 1858), samt vände sig till den romantiska ödestragiken. Hans enaktspjäs Der 29. Februar (1812) har till förutsättning Zacharias Werners Der 24. Februar, och de större tyska skådebanorna behärskades under ett årtionde av hans sorgespel Die Schuld (1812, Skulden, 1817, uppförd 1830), tack vare dess dystert fängslande stämning i taktsäker versform (lånad från Calderón) och säkra teknik. Tydligare framträder Müllners osjälvständighet i dramerna König Yngurd (1815), som utspelar sig i Skandinavien "ett årtusen före kristna tidräkningen", och Die Albaneserin (1820). Müllner uppträdde som en myndig och kitslig kritiker i de av honom utgivna Litteraturblatt (1820-1825) och Mitternachtblatt (1826-1829). Han utgav 1819 och 1826 Vermischte Schriften och 1828 Dramatische Werke (8 band).
