Talegåva synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas talegåva

Talegåva uttalas tale|gåva.

Ordformer och varianter av talegåva

Talegåva är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet talegåva

Vid 1823 års riksdag var han bondeoppositionens erkände ledare och väckte, redan från början, stort uppseende genom sina sträva hälsningstal till de övriga stånden. I många hänseenden, särskilt genom sin energiska seghet och fyndiga talegåva, var han en god ledare. Många gånger fick han visserligen stickord för sin prunkande fraseologi, vilken alltför tydligt vittnade om främmande biträde – 1829 skrev exempelvis Carl Henrik Anckarsvärd anföranden åt honom – men ingen tvivlade på, att grundsatserna och åsikterna var hans egna.

Pehrson representerade Bräkne domsagas valkrets i andra kammaren 1879–1908. Helt sympatiserande med den tidens lantmannapartis tendenser, kom han, tack vare sin goda talegåva, att snart inom partiet intaga en framskjuten ställning och insattes 1885 i statsutskottet, som han sedermera ända till 1908 tillhörde (med undantag av 1888–1889, då han hade plats i lagutskottet), och var från 1898 dess vice ordf. Vid tullstridens utbrott anslöt sig Pehrson till protektionisterna, dock med så föga entusiasm, att han efter Lantmannapartiets sprängning stannade kvar inom Gamla lantmannapartiet. Sträng sparsamhetsivrare och försiktig i fråga om militära anslagskrav, understödde Pehrson visserligen efter mycken tvekan det 1892 antagna härordningsförslaget, men bidrog 1901 till, att K. M:ts ursprungliga förslag väsentligt reducerades.

Det var dock på ett helt annat fält än bergsbruk Petre skulle vinna sin egentliga namnkunnighet. Vid 1830 års riksdag hade förslaget om bergsbruksidkarnas representationsrätt bifallits, och redan 1833 utsågs Petre med betydande majoritet till representant för 1:a bruksdistriktet i den 1834 sammanträdande urtima riksdagen. Hans personlighet kännetecknades av stor talegåva samt oräddhet och orubblig karaktärsfasthet, redan vid sin första riksdag, då han omedelbart invaldes i statsutskottet och talmanskonferensen, förvärvade han stort inflytande bland sina meningsfränder, under det han å andra sidan väckte de maktägandes synnerliga missnöje. Starkast var väl bådadera vid 1840 års märkliga riksdag, där Petre i borgarståndet, liksom i konstitutionsutskottet, hemliga utskottet och talmanskonferensen med uthållighet kämpade för de "liberalare" åsikterna. Petre beskrevs av en bland sina motståndare som "den mest betydande av alla, vilka bevistade riksdagen". "Oppositionens" ställning blev efter Oscar I:s regeringstillträde i mångt och mycket förändrad. Petre inskränkte under de riksmöten han därefter bevistade (1844-1845, 1850-1851) sin verksamhet huvudsakligen till arbetena i statsutskottet och talmanskonferensen, men stod som förr alltid redo att hugga in mot varje övergrepp eller yttring av maktfullkomlighet.