Vad betyder och hur uttalas tanduppsättning
Tanduppsättning uttalas tand|upp|sätt|ning.
Ordformer och varianter av tanduppsättning
Singular
- tanduppsättning
- obestämd grundform
- tanduppsättnings
- obestämd genitiv
- tanduppsättningen
- bestämd grundform
- tanduppsättningens
- bestämd genitiv
Plural
- tanduppsättningar
- obestämd grundform
- tanduppsättningars
- obestämd genitiv
- tanduppsättningarna
- bestämd grundform
- tanduppsättningarnas
- bestämd genitiv
Tanduppsättning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tanduppsättning
Med undantag av vombater skiljer sig antalet övre framtänder från antalet nedre framtänder hos alla pungdjur. Tandformeln hos de tidiga pungdjuren var I 5/4 C 1/1 P 3/3 M 4/4, alltså per käkhalva fem framtänder i övre käken och fyra i undre käken, en hörntand, tre premolarer och fyra molarer, tillsammans 50 tänder. Hos vissa taxa, till exempel hos pungråttor, förekommer det ursprungliga antalet tänder men hos andra skedde en tandreduktion på grund av ändrad föda. Trots allt finns det idag flera pungdjur med 40 till 50 tänder, vilket är betydligt fler än hos de flesta högre däggdjuren. Påfallande är det höga antalet framtänder och att antalet molarer är större än antalet premolarer. Med undantag av tredje premolaren har pungdjuren sin permanent tanduppsättning redan vid födelsen. Molarerna av de stora kängurudjuren flyttar sig under individens liv längre framåt och mals med tiden sönder.
Landlevande rovdjur har dessutom ett distinkt kännetecken i sin tanduppsättning som kallas rovtand (i bilden ligger den ungefär ovanpå 20 centimeters- markeringen). Det är egentligen ingen särskild tand utan en sax av två olika tänder för att skjuva (klippa) köttet. På varje sida av munnen bildas denna sax av den sista premolaren i övre käken (P4) och den första molaren i undre käken (M1). Saxen uppstår på grund av att dessa tänder står lite osymmetriskt mot varandra. Hos hyenor är denna sax särskilt kraftig och de har förmåga att slita sönder större ben. Hos björnar och halvbjörnar är saxen mindre välutvecklad. De övriga kindtänderna är i jämförelse med dessa tänder små. Hos vissa grupper som kattdjur finns inte alla molarer.
