Vad betyder och hur uttalas tilläggsavgift
Tilläggsavgift uttalas tilläggsavgift uppdelas till|läggs|av|gift.
Ordformer och varianter av tilläggsavgift
Singular
- tilläggsavgift
- obestämd grundform
- tilläggsavgifts
- obestämd genitiv
- tilläggsavgiften
- bestämd grundform
- tilläggsavgiftens
- bestämd genitiv
Plural
- tilläggsavgifter
- obestämd grundform
- tilläggsavgifters
- obestämd genitiv
- tilläggsavgifterna
- bestämd grundform
- tilläggsavgifternas
- bestämd genitiv
Tilläggsavgift är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tilläggsavgift
Lyxtelegram infördes den 16 augusti 1912 och förutom sedvanlig telegrafavgift tillkom en tilläggsavgift på 35 öre för en konstnärligt utsmyckad telegramblankett, inledningsvis med tre olika varianter. En del av avgiften gick till Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Den förste mottagaren av lyxtelegram var kung Gustaf V som fick varianten Lx 1 på lyxblankett.
Ofta används uttrycket om situationer då en person åker med kollektivtrafik, exempelvis buss, tåg eller tunnelbana, utan giltig biljett. Inom kollektivtrafiken benämns detta ofta "tjuvåkning" eller "fuskåkning". Plankning för att slippa betala en färdbiljett är ett brott mot svensk lag och det finns två olika rubriceringar. För den som visar legitimationshandling och skriver på ett erkännande räknas det som avtalsbrott och man får en räkning på en tilläggsavgift. Den som inte har eller vägrar visa legitimationshandling misstänks för att försöka smita från avgiften. Det räknas som bedrägligt beteende som kan ge böter eller fängelse i upp till sex månader. Eftersom brottet kan ge fängelse så kan gärningsmannen bli envarsgripen. Enligt praxis krävs inte att den som gör ett envarsgripande till fullo har utrett den gripnes skuld till brottet, men ingripandet kan inte ske utan någon konkret indikation på att det är just denna personen som begått brottet. För att den misstänkte ska släppas krävs identifiering via legitimationshandling. Den som inte innehar det kvarhålls av polis tills identifiering skett, normalt på polisstation, trots att det enligt svensk lag inte uttryckligen krävs innehav av legitimationshandling. I många andra länder är det ett brott att inte inneha legitimationshandling.
