Trekantig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet trekantig

1. Arter i familjen halvgräs betraktas ofta felaktigt som gräs. Halvgräs kan särskiljas genom att de saknar en tydlig led på strået och ofta genom att halvgräsens strån inte har rund (utan till exempel trekantig) genomskärningsyta. (källa)
2. I de svenska landskapslagarna stadgas straff för stöld av harvpinnar, vilket visar att harven redan på medeltiden var ett viktigt redskap. Den vanliga formen under äldre tid var ett ramverk i trä, med ett antal i rader nerstuckna träpinnar, löst infogade för att lättare kunna följa en ojämn markyta. Trätenarna nöttes dock hårt och måste ofta ersättas. I slutet av 1700-talet började man därför smida harvpinnar av järn, vilka visade sig mycket effektiva särskilt på tyngre lerjordar. På 1770-talet uppfanns en harvtyp med trekantig ram och gåsfotsliknande harvpinnar. Typen spred sig till Sveriges grannländer där den kallades "svenskharv", medan den i Sverige kallades "klös". (källa)
3. Kalmus (Acorus calamus L.) är en växt som tillhör familjen kalmusväxter. Kalmus blir mellan 60 och 150 cm hög, dess blad är linjära, spetsiga, grönglänsande, 1 till 2 cm breda och med ena kanten vågig. Stjälken är likt bladen trekantig. Kalmus blommar inte ofta och i Norden förekommer endast sterila triploider. (källa)
4. Kraniet är litet, med kort och brett ansikte. Lejonets är mer avlångt och framskjutande än andra arters. Näshålan är reducerad. Nostippen är trekantig och naken, med en skåra ner till munnen, som framtill är formad som ett upp och nedvänt "V" när den är stängd. Tungan är hos alla arter sträv och har papiller som hjälper dem att slicka bort kött från byten. Öronen är trekantiga till svagt rundade och upprättstående, placerade framvända uppe på huvudet. Ögonfärgen är oftast gul till grön, undantagsvis blå i vuxen ålder. Hos de stora djuren är pupillerna runda, men hos de mindre arterna elliptiska. I ögat finns ett reflekterande skikt bakom syncellerna på näthinnan, och det är detta som gör deras ögon lysande om en ljusstråle möter dem i mörkret. (källa)
5. Knipan är en medelstor, kompakt dykand med ett stort, lätt toppigt huvud som ser ut som en rundad knopp ovanpå den korta halsen. Den mäter 40–48 cm på längden, har ett vingspann på 62–77 cm och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har en liten trekantig näbb och gula ögon. (källa)
6. Enligt en kunglig stadga 7 december 1752 övertog staten ansvaret för kontrollen, och då ersattes åldermannarankan med riksstämpeln Tre kronor  inom en trekantig ram med starkt rundade hörn, den s.k. kattfoten. Den kompletterades med ytterligare bestämmelser 1753 och trädde i kraft 1 januari 1754. Mindre föremål som ringar, örhängen, fingerborgar, samt ringar var undantagna från bestämmelserna. Ytterligare direktiv utfärdades 4 februari 1755, då allmogesmycken undantogs från kontrollstämpling. 1787 utfärdades nya bestämmelser, enligt vilka allt guld över 1,74 grams vikt skulle stämplas. Åldermansrankan hade dock hunnit bli ett kvalitetstecken, så många föremål försågs med åldermansrankan även efter att trekronorstämplingen infördes. Probering med åldermansranka har även förekommit i andra länder och kan påträffas på silver långt in på 1800-talet. (källa)
7. Korkåpan utvecklades från just en regnkappa till ett liturgiskt plagg på 1000-talet. Sedan äldre medeltid har den varit ett praktplagg av sammet eller sidan, någon gång av enklare material, och ofta rikt broderad över hela ytan. Formen har alltid varit halvcirkelformig. Kåpan knäppes över bröstet med en bred klaff, ofta prydd med dyrbara spännen, ibland av jättedimensioner. Den tidigare kapuschongen, ursprungligen avsedd att dras över huvudet, miste sin funktion och hade på 1200-talet krympt till en liten trekantig lapp kallad clipeus, sköld. Senare blev den åter större och var under medeltidens slut och 1500-talet rikt broderad, ofta med figurbroderi. Skölden avslutas ofta med en hängande kula eller tofs. Längs kåpans raka framkant löper nästan alltid ett brett bräm, ornerat i likhet med skölden. (källa)
8. Landstormstrupperna bar ursprungligen inte uniform, utan privata kläder. Många bar en trekantig hatt, som erindrade om karolinernas hattar. De utrustades därför enligt krigets lagar med fälttecken, i 1914 års infanteriinstruktion utgjordes det av landstormsmärke som skulle bäras väl fästat och på avstånd synligt samt landstormsarmbindel. Landstormsmännen var vid första världskrigets utbrott beväpnade med remingtongevär. (källa)
9. Sjal, även schal, (persiska شال, Shāl, av sanskrit: śāṭī) är ett större tygstycke att bära runt axlarna, eller täcka huvudet med som en huvudduk. Ofta är sjalen rektangulär och viks till en trekant, men kan även vara trekantig från början. En liten sjal som viras runt huvudet kallas sjalett. (källa)