Vad betyder och hur uttalas tvångsinlösa
Tvångsinlösa uttalas tvångs|in|lösa tvångsinlöste.
Ordformer och varianter av tvångsinlösa
Aktiv
- tvångsinlösa
- infinitiv
- tvångsinlöser
- presens
- tvångsinlöste
- preteritum
- tvångsinlöst
- supinum
- tvångsinlösande
- presens particip
- tvångsinlös
- imperativ
Passiv
- tvångsinlösas
- infinitiv
- tvångsinlöses
- presens
- tvångsinlöstes
- preteritum
- tvångsinlösts
- supinum
Perfekt particip
- tvångsinlöst en
- ~ + subst.
- tvångsinlöst ett
- ~ + subst.
- tvångsinlösta den/det/de
- ~ + subst.
Tvångsinlösa är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet tvångsinlösa
I Norge var husmann i äldre tid en hos bonden inneboende lantarbetare, senare kallad innerst. I början av 1900-talet betecknade ordet en bonde som fått brukningsrätt till ett stycke jord utan egen taxering. Jorden var underställd en skattlagd gård och husmannen var skyldig att erlägga en årlig avgift till gårdens ägare eller att mot dagspenning och kost utföra arbete på gården vissa dagar i veckan, således motsvarande en torpare. Husmannens rätt att behålla arrendet fick lagligt skydd 1851, och en lag 1928 gav honom rätt att tvångsinlösa husmanslägenheten.
