Utskjutande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utskjutande

1. Gesimsränna kallas en vattenränna som är uppbyggd ovanpå en takgesims och leder regnvattnet från taket ner i stuprör. Begreppet används även om andra rektangulära utskjutande vattenrännor som är inbyggda i tak. (källa)
2. Hyvel är ett verktyg med ett eller flera utskjutande skärstål som används för att skära bort (alternativt jämna till) det yttersta lagret på ett ämne av trä. Eldrivna hyvlar kallas ibland hyvelmaskiner. Sammansatta ord med hyvel används även för skärande verktyg av andra slag. (källa)
3. Växten är en flerårig ört, upp till 30–175 cm hög. De upprätta stjälkarna ärödbruna och fint håriga. Bladen är kortskaftade och motsatta, de flesta bladen är djupt handflikiga med 3–5 flikar, mer sällan helt oflikiga. Kanterna är grovt sågade. Blomkorgarna sitter i täta kvastlika blomställningar. Själva korgarna är smala och fåblommiga. De egentliga blommorna är smutsrosa, men vitblommande plantor förekommer ibland. Pistillen är långt utskjutande. Frukterna är svartbruna med körtlar, samt en hårpensel. Arten blommar från juli till september. (källa)
4. Bladen är kala och breda. Arten blommar i juli till augusti. Vippan är stor och allsidig, med gråaktigt gröna småax som är mycket stora. Småaxen har hinnkantade skärmfjäll och ytteragnar, de saknar vanligen borst men kan, hos en del exemplar, ha ett utskjutande borst. (källa)
5. Havsörnen är en mycket stor örn med ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg (honor är i genomsnitt ett drygt kilo tyngre än hanar). Som hos de flesta rovfåglar är honan större än hanen. En vuxen havsörn kännetecknas av en jämnt brun grundfärg, huvudet är ljusbrunt och stjärten vit. Näbben är gul och mycket kraftig, även i jämförelse med kungsörnens. Vingarna har rak fram- och bakkant och vingspetsen är tvärt avskuren, med spretiga, mycket långa vingpennor. Stjärten är spetsig. I flykten skiljer den sig från kungsörnen genom sina breda vingar, sin korta stjärt och sitt utskjutande långa huvudparti som sticker ut nästan lika långt som stjärten. Juvenila fåglar saknar den vita stjärten. Stjärten blir successivt vitare med åldern för att bli helt vit när fågeln uppnår könsmognad. (källa)
6. Höstflox är en flerårig ört som blir mellan 50–200 cm hög. Stjälkarna är klara eller något ludna på den övre delen. Bladen sitter motsatt, de övre paren dock mer eller mindre strödda. De är elliptiska till avlångt lansettlika eller avlångt äggrunda, de är mer eller mindre skaftlösa. Unga blad har håriga bladkanter. Blomställningen är stor, flat till pyramidformad med mycket korta kala till något ludna skaft. Foret har smala frikar. Kronan är lilarosa hos vilda plantor, 1,5–2,5 cm lång med 7–12 mm långa flikar. Ståndarknapparna är gräddvita, inneslutna i, eller något utskjutande ur pipen. (källa)
7. Tänderna är av fyra typer: framtänder, hörntänder, premolarer och molarer. I överkäken saknas dock vanligen både framtänder och hörntänder. Framför kindtänderna finns en stor tandlucka. Framtänderna och de undre hörntänderna är nästan spadformiga, med skarpt skärande egg, och används i tillsammans med överkäkens broskartade valk för att klippa av de växter som betas. Överkäkens fram- och hörntänder är kägelformiga och på några få arter är hörntänderna utskjutande. Kindtänderna är sammansatta eller strecktecknade och har emaljveck och cement på tuggytan. När idisslarna tuggar förs underkäken växelvis åt båda sidorna, vilket möjliggörs genom att ledknapparnas yta är flat. (källa)
8. Fågeln häckar i november till januari i kolonier på steniga klippor eller på stenig mark inte längre än en kilometer från havet. De bygger enkla bon som ofta placeras under ett utskjutande klippblock för skydd. Brokpetrellen lever i monogama förhållande. De lägger ett ägg per häckningssäsong i mitten till slutet av november som ruvas i 41-50 dygn. Båda föräldrar turas om att ruva ägget under ett flertal dagar. De försvarar sitt bo aggressivt och sprutar ut en illaluktande olja som utsöndras från magen mot sina fiender. Största hotet mot äggen och kycklingarna utgörs av labbar. Efter kläckningen värms ungen genom ruvning i ytterligare tio dagar tills det att den är stor nog att själv värmereglera effektivt. Efter skyddsperioden matar båda föräldrar ungen. Ungen blir flygduglig efter ungefär 47-57 dygn. (källa)
9. Tidigare segelbåtar i modern tid var långkölade. En del byggs fortfarande på det här sättet efter klassregler, till exempel folkbåten. Den långa kölens fördel är dels att den ger en mera stabil kurs, dels att den är mindre känslig för grundstötning, nackdelen att stabiliteten även gäller vid snabba manövrar såsom stagvändning. Motorbåtar är oftast byggda med lång köl eller utan markant utskjutande köl. (källa)
10. Ytliga frostskador uppträder vid utskjutande oskyddade kroppsdelar som ytteröron och näsa, i ansiktshud eller kornea. (källa)