Västergötland Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet västergötland

1. Rörsmeder och harneskmakare fanns redan under Erik XIV:s tid på landsbygden i Västmanland och Hälsingland och i staden Arboga. Under början av 1600-talet drevs fabrikationen även i Uppland, Närke, Småland, Västergötland samt i Jönköpings stad. (källa)
2. Storhögar brukar utifrån den enorma arbetsinsatsen de krävde betraktas som stormansgravar, och dateras i Svealand oftast till vendeltiden och vikingatiden. De äldsta i Västergötland går tillbaka till 300-talet, där högen vid Hullsjön ett exempel med daterbara guldföremål, medan Skalundahögen daterats till början av 700-talet. Av de utgrävda storhögarna har några visat sig innehålla kvinnogravar, däribland en av de tre kungshögarna i Gamla Uppsala. (källa)
3. Det bästa svenska exemplaret av en gravsänka är Vättern, men även sjöarna Anten och Öresjö i Västergötland är gravsänkor. (källa)
4. Till Sverige kom gungstolen på 1800-talet. Ett av de äldsta beläggen är en akvarell från Sunne prästgård i Värmland 1852 där en gungstol finns avbildad. Två interiörbilder från Johan Hellbergs hem i Stockholm målade av Johan Zacharias Blackstadius 1856 återger också en gungstol. Likaså finns en gungstol i en modell av huvudbyggnaden på Remningstorps herrgård som idag finns på Nordiska museet. Modellen är tillverkad 1865 men kopierad efter byggnadens inredning som införskaffades i början av 1850-talet. Dessa gungstolar var alla av så kallad "bostontyp", av svarvade pinnar och ett överstycke i senempire. Under 1860-talet börjar gungstolar tillverkas i Sverige i större skala. Småland blev tidigt ett centrum för gungstolstillverkningen, men även i södra Östergötland, Västergötland gjordes gungstolar för avsalu under 1860- och 1870-talen. Även i Östervåla socken och på vissa håll runt Siljan förekom tillverkning av gungstolar för avsalu under 1800-talet. Under slutet av 1800-talet kom den "amerikanska gungstolen" med meden placerad på en bock och fastsatt med en stålfjäder på modet. (källa)
5. Gårdfarihandel, försäljning, ursprungligen av egna hemslöjdsalster, under färder i främmande bygder. Denna form av handel, som förekom i Sverige redan under medeltiden, började som en binäring till jordbruket men blev i vissa fall med tiden en betydelsefull näringsgren. Mest känd är den handel som utgick från Sjuhäradsbygden i Västergötland, men även från övre Dalarna spreds hemslöjdsalster över stora områden. (källa)
6. Folkligt kallades lodjur förr för göpa, vilket lever kvar i Västvärmland samt i det jamska snarlika namnet gaupe, vilket också är det norska trivialnamnet på djuret. I Västergötland har den kallats gjöba och i Bohuslän katte-, varge- eller rävegöba. Alla dessa namn har ursprung i fornnordiskans glypa vilket ungefär betyder "slukhals" och kan jämföras med uttrycket "glupande aptit". (källa)
7. Flåhackan var mycket vanlig under 1800-talet, särskilt i samband med brännodlingsmetoden. Den kom till Sverige från England och Skottland och innebar att odlingsomårdets växtskikt skalades av med flåhackan, torkades och brändes varpå askan utspriddes i fältet och marken uppodlades. Metoden blev känd i Sverige i början av 1700-talet och fick lokalt fäste i Västergötland. Härifrån spreds den under 1810-talet närmast explosionsartat över Sverige med arbetsvandringar från Västergötland. Vid mitten av 1800-talet minskade bruket och den användes främst vid mossodling, där den nästan helt försvann framåt sekelskiftet 1900. (källa)
8. Under Engelbrektsupproret 1434 kom landskapet att bli erövrat och bland annat brändes borgen i Falkenberg. Efter att fred slutits 1435 blev det åter stridigheter under första halvan av 1436 som medförde att Lagaholm erövrades av svenskarna. Även stridigheterna mellan svenskar och danskar i början av 1500-talet kom att påverka Halland. Det skedde bland annat 1519 då gränstrakterna skövlades av svenska soldater som hämnd för att Västergötland härjats av danska soldater. Även under grevefejden förekom strider i Halland. Från 1500-talet och fram till 1800-talet hade landskapet stora problem med flygsand, vilket främst orsakats av skogsskövling. (källa)
9. Det sydsvenska halmtaket, som förekommer i Skåne, Blekinge, Halland, södra Bohuslän, sydöstra Västergötland och södra Småland. Det är av samma slag som de tak som förekommer i Danmark och Tyskland. Här binds halmen vid slanor och läkt som vilar på takens åsar. Typen har tidigare inte förekommit så långt norrut, utan spreds ännu i slutet av 1800-talet till de nordligare trakterna av detta område på det mellansvenska halmtakets bekostnad. (källa)
10. Historiskt sett blev halsringar populära i Skandinavien först under äldre bronsålder, då användningen av dyrbar metall kunde fungera som en statusmarkering. Halsringar av brons finns både som släta eller räfflade. De tidiga modellerna från äldre bronsåldern har ofta avsmalnande ändar medan de senare typerna från yngre bronsåldern avslutas med ornerade plattor, vars trådformade ändar som rullats upp i spiraler. Till de mest praktfulla guldhalsringarna som hittats i Sverige hör Havorringen från Gotland och ringen från Vittene i Västergötland (båda från omkring år 1) samt tre folkvandringstida guldhalskragar. (källa)