Vad betyder och hur uttalas världskris
Världskris uttalas världs|kris -en -er.
Ordformer och varianter av världskris
Singular
- världskris
- obestämd grundform
- världskris
- obestämd genitiv
- världskrisen
- bestämd grundform
- världskrisens
- bestämd genitiv
Plural
- världskriser
- obestämd grundform
- världskrisers
- obestämd genitiv
- världskriserna
- bestämd grundform
- världskrisernas
- bestämd genitiv
Världskris är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet världskris
Efterkrigstiden var först präglad av ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Återhämtningen som började i mitten på 1920-talet avbröts av den stora världskrisen i början på 1930-talet. Den ekonomiska krisen ledde till politisk radikalisering. Kärnten utvecklades till en högborg för de österrikiska nationalsocialisterna.
1930-talet påverkades mycket av den stora depressionen och 1932 nådde den ekonomiska världskrisen kulmen med 30 miljoner arbetslösa. Detta påverkade sättet att klä sig, det blev mer nationalistiskt och modet blev därmed ett sätt att visa tillhörigheten. Många hade inte råd att köpa de dyra och lyxiga kläderna som var vanliga under föregående årtionde, vilket medförde ett skifte i fokuset till ett simplare och mer sparsamt mode. En mer konservativ inställning till mode växte då fram och många designer såg årtiondet som ett där man inte skulle experimentera alls. De gick tillbaka till det säkra modet som de visste skulle sälja.
Den nyskapade regeringens statliga koloniseringspolitik skulle ge invandrarna ekonomisk hjälp och skydd genom lagstiftning. Denna politik motarbetades dock av den republikanska falangen som yrkade på stiltje inom koloniseringspolitiken. Den republikanska grenen lyckades inte stoppa den nya invandringen men lyckades genomdriva ett tillägg till författningen som skulle ge Brasiliens olika delstater mer självständighet inom sin egen lagstiftning angående inre angelägenheter. Följderna av detta blev att delstaterna från eget behov och intresse kunde agera på regeringens koloniseringspolitik. Därav koncentrerades den europeiska invandringen till de sydligare staterna som var i stort behov av invandring till skillnad från de nordliga staterna. Staterna Rio Grande do Sul, Santa Catarina och Paraná var stora, obefolkade områden där klimatet var gynnsamt för odling. Den europeiska massimmigrationen skedde inte förrän i mitten av 1800-talet och slutade först vid världskrisen 1930.
