Vansinne Synonymer Betyder Uttal

• dårskap
• galenskap
• vanvett

Hur används ordet vansinne

1. Under antiken fanns kvinnliga hämndgudinnor, till exempel erinyer i grekisk mytologi vilka förföljde ostraffade brottslingar och drev dem till vansinne. Hämnd är ett återkommande motiv i Bibeln, med ordspråket "öga för öga, tand för tand" (lex talionis) som princip, att hämnd och straff skulle vara proportionella i förhållande till missgärningen. (källa)
2. Ironi kan också vara oavsiktlig. Man kan bland annat tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan ses normalt som bara en olycka. Oavsiktlig ironi är inte heller ett stilmedel i egentlig mening. Däremot kan en outtalad ironisk kontrast mellan händelser eller egenskaper vara ett strukturellt element i en berättelse, t.ex. mellan Hamlets begåvning och intelligens och hans möjligen spelade vansinne, eller i Albert Camus Främlingen där Meursault mördar en man, i princip av en slump, och sedan döms till döden av en domstol som tycks styras mer av andra faktorer än av det den får veta om själva mordet, nämligen sin bild av Meursault som en dålig son och en amoralisk ateist. (källa)
3. Kleptomani (kleptoman) (av grekiska klepto 'stjäla' och mania 'raseri', 'vansinne') är en sjuklig benägenhet att stjäla saker när tillfälle uppstår. (källa)
4. Narkomani (av grekiskans νάϱκωσις, förlamning, domning och μανία, raseri, vansinne) innebär ett artificiellt behov av narkotiska preparat – sederande ämnen – såsom alkohol, bensodiazepiner och opiater, eller ett missbruk av sådana ämnen (substansmissbruk). En person som utvecklat narkomani kallas narkoman, eller vardagligt knarkare. En tidigare benämning på narkomani var eufomani. Narkomani förekommer dels på illegala preparat, dels genom illegal handel med narkotikaklassade läkemedel. (källa)
5. Ordet "neuros" myntades 1769 av William Cullen för vad han definierade som nervsjukdomar: paralys, koma, spasmer, och vansinne (sinnesslöhet, melankoli, mani och sömnstörningar). Några årtionden senare utvecklades diagnosen neuroser av Étienne Georget för att även inbegripa psykosomatiska störningar, hysteri, astma, migrän, hypokondri, vansinne och palpitationer, det vill säga kroniska sjukdomar utan feber som inte under obduktion kunde bevisas ha kroppsliga orsaker. Ordet "psykos" myntades under mitten av 1800-talet för mentalsjukdomar som i motsats inte ansågs bero på nerverna, utan på psyket. Periodvis innefattades ändå psykoser i termen neuros, så av Carl Friedrich Flemming som 1877 framlade teorin att det fanns tre former neuroser: "psykoneuroser" vilka berodde på störningar i centrala nervsystemet (dvs psykoser), "perifera neuroser" som berodde på perifera nervsystemet, samt motoriska neuroser. Neuroser sågs allmänt som kroppsliga sjukdomar och psykoser som regel som psykiska sjukdomar, tills Sigmund Freud vände på deras etiologier, med psykoanalysen infördes synsättet att neuroser beror på psykiska problem, och psykoser på i varierande grad fysiska. (källa)
6. Sinnet (i samma betydelse som engelskans mind) är ett mer svårdefinierat begrepp. Alla vet ungefär vad det är, men olika vetenskaper och skilda religioner kan beskriva det på olika sätt. I vardagsspråket är sinnet ofta synonymt med tanken eller medvetandet och ibland även förnuftet, eller att sinnet utgörs av medveten upplevelse och intelligent tanke. Sinnet använder sinnen som syn, hörsel, känsel, lukt och smak för att inhämta information, men kan även använda tidigare inhämtad information och de känslor som hänger ihop med specifika minnen. I och med att en person inte kan ha allt i klart minne bör sinnet även arbeta med det omedvetna. I sammansättningar förekommer ordet i otaliga begrepp som ofta beskriver egenskaper och tillstånd: "skarpsinne", "affärssinne", "ordningssinne", "detaljsinne", "barnasinne", "djupsinne", "storhetsvansinne", "tungsinne", "egensinne", "lokalsinne", "lättsinne", "vansinne", "sinnesstyrka", "sinnessjuk", "sinnesförvirrad", "sinnesnärvaro", "sinneslugn", "sinnesläge", "sinnesstämning", "sinnesrörelse", "sinnesslö", "sinnessvag", "sinnesundersökning", "sinnesvilla", "sinnesfrid" och "sinnesvärld". (källa)