Visbok Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet visbok

1. Dryckesvisor har spridits både genom skillingtryck och visböcker, under 1800-talet exempelvis Bacchi visbok och Vid bålen. (källa)
2. De oanständiga visorna kommer, med något undantag, ur Fula visboken som kom ut samma år, redigerad av folkloristerna Bengt af Klintberg och Christina Mattsson. (källa)
3. De första skandinaviska balladerna anses ha sjungits under 1200- eller 1300-talen, det finns spår av balladtexter i de s.k. Eufemiavisorna, höviska riddarromaner i versform, från tidigt 1300-tal. Från 1500-talet finner man ballader nedskrivna i de högre ståndens visböcker, särskilt på danskt område, vilket pekar på att visorna varit i bruk åtminstone under senmedeltiden. Det finns också flera tecken som tyder på att balladerna har fungerat som dansvisor i Skandinavien på liknande sätt som kvaddans fortfarande utövas i levande tradition på Färöarna. Det är alltså balladformen och stora delar av begreppsvärlden som har medeltida ursprung, inte varje enskild balladtext eller melodi. Det är också främst i Skandinavien som beteckningen "medeltida ballad" används för att avgränsa dessa äldre visor från strofiska berättade visor av senare datum. (källa)
4. Dybecks ursprungliga text inleddes med raden "Du gamla, du friska", och det var också denna ordalydelse som spreds i hundratals visböcker och Dybecks egna programtryck under många år. 1866 ändrade han dock själv texten till "Du gamla, du fria", men det var till en början svårt att få genomslag för denna ändring eftersom den ursprungliga versionen redan hunnit spridas i hundratals tryck. Först sedan Carl Fredrik Lundqvist tagit upp sången på sin repertoar och kring sekelskiftet 1900 fått kunskap om Dybecks önskemål om revidering, började de nya inledningsorden "Du gamla, du fria" få mer allmän spridning. Dybecks biograf Carl Mangård berättar om en konsert i Köpings kyrka sommaren 1900. (källa)
5. Från 1949 utgav Bokförlaget Forum även andra faktaböcker i När var hur-serien. Ofta citerade i Wikipedia är Filosofilexikonet (1988, ny upplaga 1997) och Litteraturhandboken (1952, 6:e upplagan 1999). Tidiga bestsellers i serien var Gröna visboken (1949), Kortoxen (1957) och Mammas När var hur. Tidiga svenska upplagor (exempelvis 1974) av Guinness rekordbok kom ut i serien, under namnet Först och störst. (källa)
6. Balladen publicerades första gången 1931 då Hasse Zetterström lät trycka den i Söndagsnisse-Strix. Taube gav den då helt tillfälligt namnet Calle Schewens vals "för att apostrofera vänskapen mellan förre Strixredaktören Albert Engström och visans hjälte, godsägaren och fideikommissarien Carl von Schewen på Håtö. Han lät sjunga in sången på skiva, och inspelningen gavs ut 1932. Den publicerades i visboken Den Gyldene Fredens folianter 1934. (källa)
7. Lantmannen för sång och pianoforte. Nedskriven 1813-1814 i Den pommerska visboken. (källa)
8. När sången först dyker upp med texten "Ja må han leva" i tryckt form är det framför allt i studentsångböcker, ofta då som tillägg till sången "Det var i vår ungdoms fagraste vår". Det äldsta belägget är i den finländska "Nylänningarnas sångbok" 1914. Nästa gång den förekommer i tryck är i "Skogis visbok" från 1918, och där står den självständigt men med ett tillägg: "Aldrig, aldrig ska' vi glömma honom...". I senare studentsångböcker finns tillägget "Aldrig, aldrig ska' vi skiljas åt...". Sången står oftast under rubriken "Dryckesvisor". Melodin, "Venus Minerva", var också känd för dåtidens studenter genom Olof Thunmans text "Lämner gemaken" som sjungs till samma melodi. (källa)
9. Maria Nyckelpigas visbok (1901). (källa)
10. Jag vet en dejlig rosa är en traditionell folkvisa från Skandinavien med okänd textförfattare. Den tidigast kända nedtecknade versionen av visan ingick i adelsmannen Bröms Gyllenmärs visbok från 1500- och 1600-talen. Visan publicerades av Alice Tegnér år 1907 i hennes vissamling Unga röster. (källa)