Vittsvävande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vittsvävande

1. Redan på förhand hade Stockholms filmkritikerkår varit skeptisk till mötet och man menade att film trots allt inte dras över en kam och den med vissa undantag förändrats till det bättre. Kritiken bestod även efter mötet och en kritiker som Bengt Idestam-Almquist (sign Robin Hood) ansåg i Stockholms-Tidningen (21 mars) att svensk film ingalunda var en "skamfläck", det fanns många filmer som motbevisade detta. Svenska Dagbladets Eveo (Erik Wilhelm Olson) som på förhand varit skeptisk till mötet konstaterade efteråt (1 mars) helt kort att "onyanserat rabalder blev kontentan av det hela" och några dagar senare (7 mars) sammanfattade han "Något mer vittsvävande och ofta även osakligt än en offentlig svensk filmdiskussion får man leta efter". Kritiken mot mötet kan man säga fick en sammanfattning av Göteborgs-Postens kulturchef Elis Andersson (27 februari 1937): "Det är tråkigt att den svenska kulturen skall vara så skör. Nu håller svensk film på att slå sönder den, om man får tro opinionsmötet. Hur kan egentligen så kallat bildat folk prata sådant strunt!". (källa)
2. Bremen låg i nedersachsiska kretsen, Verden i westfaliska kretsen, såsom innehavare av hertigdömena blev Sverige således medlem av de bägge nämnda kretsarna av tysk-romerska riket. Under åren 1656-1659 var det flera gånger fråga om att avträda Bremen till England för penningar eller som lön för eventuell hjälp, men det stannade vid förslag, ehuru Oliver Cromwell var synnerligen angelägen om att i Bremen få en fast fot på kontinenten. År 1712 intogs Bremen av danskarna, som 1715 sålde det för 600 000 rdr till kurfursten Georg Ludvig av Hannover, vilken på samma gång var kung av Storbritannien och Irland. Genom detta köp uppstod emellan Karl XII och Georg en fiendskap, som blev för Sverige av synnerligen farlig art, då Georg indrog även England i striden mot Karl. Bittert kände man i Sverige förlusten av Bremen och Verden, som köpts med så mycket blod och betingade det svenska inflytandet i Tyskland. Vittsvävande planer uppgjordes av franska, engelska och svenska statsmän (bl.a. till en svensk landstigning i Storbritannien för att störta Georg från tronen) för att återvinna Bremen men Sverige tvangs den 20 november 1719 (i Stockholm) till fred med Hannover och avsade sig i densamma alla anspråk på Bremen (ävensom på Verden) mot en gottgörelse av 1 miljon rdr sp. (källa)
3. I musikaliskt klangrika visor upplivade han med en viss innerlighet den medeltida minnesångens kvinnodyrkan och längtansfulla vemod (Frühlingslust, 1642, Dichterische Jugend- und Liebesflammen, 1651, de andliga sångerna Gekreuzigte Liebesflammen, 1653, Dichterisches Rosen- und Lilienthal, 1660). Hans epigram är ganska goda. von Zesen var den, som införde romanen i tyska litteraturen, dels genom sina översättningar från mademoiselle Madeleine de Scudéry, dels genom egna alster. Hans första roman, Die adriatische Rosemund (1645), är en kärlekshistoria i italiensk stil, medan Assenat (1670) och Simson (1679), bägge med ämnen ur Bibeln, lider av ett vittsvävande framställningssätt i Scudérys maner, mycket olik de ändlösa perioder man träffar hos von Zesens efterföljare. Die afrikanische Sofonisbe var dedicerad till drottning Kristina. (källa)
4. Genom ingripandet i Nederländerna 1787 till förmån för den oraniske ståthållaren korsade han också Frankrikes önskningar. I striden mellan påven och de tyska ärkebiskoparna tog Hertzberg parti mot dessa och kejsar Josef II. Av Rysslands och Österrikes krig mot Turkiet från 1787 och 1788 ville Hertzberg begagna sig för att genom medling vinna åt Preussen Danzig och Thorn, medan Österrike i utbyte mot Moldau och Valakiet skulle till Polen återställa Galizien. Genom krigets förlopp och Rysslands hållning drevs Preussen emellertid till förbund med Polen och Turkiet, i motsats ej blott till Österrike, utan även till Ryssland. Genom fördraget med Österrike i Reichenbach (juli 1790) avstod Fredrik Vilhelm II från fullföljandet av Hertzbergs vittsvävande polska och orientaliska planer, varpå denne i juli 1791 erhöll avsked från ministerposten. År 1786 hade han valts till utländsk ledamot av Vitterhetsakademien. (källa)