Wiensk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet wiensk

1. I von Suppés yrkesroll på Theater an der Wien ingick att komponera musikstycken till olika folkliga teaterpjäser. En ouvertyr till pjäsen Dichter und Bauer blev hans första kommersiella framgång, som spelades över hela Europa. Hans försök att komponera operor blev utan framgång, men inspirerad av Jacques Offenbachs första enaktsopera menade von Suppé att man skulle kunna skapa en egen Wiensk operettstil. Därför skrev han 1860 operetten Das Pensionat i Offenbachs stil, den första Wieneroperetten, som kännetecknas av sin blandning av italiensk och wiensk melodik. Den fick begränsad framgång, men var ändå så lovande att von Suppé fortsatte komponera i samma stil. (källa)
2. Maria Franziska Lazar var det yngsta av åtta barn i en förmögen wiensk judisk familj. Hennes äldre syster Auguste Lazar var också författare. Hon läste i Wien vid den välkända Schwarzwaldskolan, en gemenskapsskola med reformistisk metodik, där hennes intresse för litterärt arbete uppmuntrades. Här mötte hon många framstående personer på den dåvarande wienska kulturscenen, inklusive Adolf Loos, Elias Canetti, Hermann Broch och Egon Friedell. Oskar Kokoschka skildrade den unga konstnären här 1916 i sitt porträtt Dam med papegoja. Efter skoltidens slut arbetade hon som lärare vid en till Schwarzwaldskolan tillhörande Landerziehungsheim vid Semmering. (källa)
3. Steffe studerade vid Konstfackskolan i Linz, Österrike 1954-1958, Akademie der bildenden Künste Wien 1959-1961. Han flyttade i början av 1960-talet till Stockholm och antogs 1964 som hospitant vid Kungliga konsthögskolan där han studerade 1964-1969. Separat ställde han bland annat ut på Galleri Två fönster 1964 och Galleri Karlsson i Stockholm 1965. Han medverkade i utställningen Ung generation 65 i Hägersten och tillsammans med Grupp X i Nyköping, Uppsala, Västerås och Stockholm. Hans konst består av en wiensk efterkrigssurrealism med deformerade gestalter utförda i olja eller etsning. Steffe är representerad vid Moderna museet i Stockholm och Kalmar konstmuseum. (källa)
4. Löjtnant Niki har kommit till fantasilandet Flausenthurn för att gifta sig med prinsessan Helene. De tu har träffats i Wien och har blivit förälskade i varandra med resultatet att Niki nu har blivit prinsgemål. Han har de bästa föresatserna. Låter man honom bara lära ut lite wiensk levnadskonst, så nog ska han trivas. Men det går snart upp för honom att han som prinsgemål bara har en uppgift: att se till att landet får en tronföljare. Men regera där? Ånej, det tänker andra göra. Detta vill han inte finna sig i. Han begär till hovets förfäran ett enskilt sovrum. Och när han sedan får höra en wienervals från parken, där ett damkapell från Wien underhåller folket, struntar han högaktningsfullt i sin brud och försvinner ut tillsammans med sin adjutant, löjtnant Montschi. (källa)
5. Johann Strauss operett Zigenarbaronen hade premiär på Theater an der Wien den 24 oktober 1885 (kompositörens 60-årsdag). Librettot var inspirerat av Mór Jókais roman Saffi och Strauss musik var en blandning av ungersk passion och wiensk sentimentalitet. Premiären blev en stor succé och kritikern i tidningen Fremdenblatt skrev: "Enorma applåder mötte Herr Strauss och de bröt ut efter varje tema i ouvertyren och efter varje sångnummer... Halva operetten fick tas om på begäran". På sedvanligt manér arrangerade Strauss totalt sex separata orkesterstycken från operettens musiknummer, däribland kadriljen Zigeunerbaron-Quadrille. (källa)
6. Omkring sekelskiftet 1900 upplevde Wien en kulturell och intellektuell blomstring - Wien sågs som en världsstad. Målare som Egon Schiele och Gustav Klimt, musiker som Arnold Schönberg, Anton Webern och Alban Berg samt "psykoanalysens fader" Sigmund Freud hör till dem som brukar förknippas med staden vid tiden strax innan första världskriget. Wien blev också ett centrum för Jugendstilen och här återfanns konstnärsrörelsen Wiener Sezession. Vid denna tid etableras den wienska kafékulturen med Wienerkafét som institution. Glansdagarna för kaféer i Wien var tiden runt sekelskiftet 1800/1900, då författare som Arthur Schnitzler, Stefan Zweig, Peter Altenberg, Karl Kraus och Hermann Broch flitigt frekventerade dem och använde dem som arbetsplats. Många berömda konstnärer, vetenskapsmän och politiker vid denna tid, som Egon Schiele, Gustav Klimt, Adolf Loos, Theodor Herzl och Alfred Adler tillhörde stamgästerna. Sedan oktober 2011 är wiensk kafékultur listat som ett kulturellt minnesmärke av Unesco. (källa)