Återtaga Synonymer Betyder Uttal

• återerövra
• återta

Hur används ordet återtaga

1. I 1734 års lag stadgades följande förbehåll gällande brottet självtäkt (i detta fall att återta sina stulna eller tappade föremål från annan) i missgärningsbalken: "doch må han thet återtaga af then, som är lösker man, eller misstänckt at wilja rymma, eller ther stulit gods å färska gierning finnes" (paragraf 52). I Kungl. Maj:ts förordning från 1864, om strafflagens införande, stadgas ett (efter språklig modernisering) identiskt förbehåll gällande samma brott: "dock må han det återtaga av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma, eller där stulet gods å färsk gärning finnes" (16 § 6 punkten). (källa)
2. Genom sitt inflytande i deputeradekammaren utövade han dock alltjämt stor makt, och de följande regeringarna var i hög grad beroende av Gambettas understöd. Freycinets fall (6 augusti 1882) var till stor del hans verk, och efterträdaren Duclerc stödde sig helt och hållet på Gambetta. Man föreställde sig därför alltmera allmänt, att han skulle återtaga makten, när en häftig sjukdom hastigt ändade hans liv. (källa)
3. I februari 1362 blev Håkan Magnusson formellt vald till kung även över Sverige, men kort därpå ingicks en förlikning mellan honom och hans far, varefter de förde regeringen över Sverige gemensamt. Det mot Valdemar började kriget ledde inte till något resultat och redan hösten 1362 börjades fredsförhandlingar. På vintern förändrades ställningen helt och hållet genom att Håkan, troligen i förhoppning att därigenom återfå Skåne, gifte sig med Valdemars dotter, Margareta (april 1363). Därigenom bröts den av stormännen på hans vägnar ingångna förlovningen med Elisabet av Holstein. Samtidigt blev även flera av de svenska stormännen drivna i landsflykt. Dessa vände sig då till hertig Albrekt den store av Mecklenburg och erbjöd den svenska kronan åt hans son, Albrekt d.y. I november 1363 ankom denne med en här till Stockholm, hyllades av dess borgare och valdes i februari 1364 vid Mora stenar till kung. Magnus Eriksson och hans son kunde inte göra något verksamt motstånd, så att de redan i juli 1364 av det egentliga Sverige inte innehade mera än Västergötland, Värmland och Dalsland. På våren 1365 sökte de visserligen återtaga det förlorade, men blev slagna i mars 1365 i slaget vid Gataskogen, nära Enköping, där Magnus Eriksson blev tillfångatagen. Han satt därefter fången till 1371 då han vid den till hans förmån företagna resningen frigavs mot en dryg lösesumma. (källa)
4. I Brottsbalkens (SFS 1962:700) promulgationslag (SFS 1964:163) stadgas i 14 § att 16 § 6 punkten i 1864 års Strafflags promulgationsförordning (SFS 1864:11) alltjämt skall äga tillämpning. Den lyder: Ingen må självvilligt taga åter det han vidkännes, evad det är från honom stulet, eller han det tappat haver, utan lite befallningshavanden eller domaren därom till: dock må han det återtaga av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma, eller där stulet gods å färsk gärning finnes. (källa)