Överbefälhavare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överbefälhavare

1. Efter att Hufvudstadsbladet publicerat en artikel 1921 av generalmajor Paul von Gerich, chefen för Helsingfors skyddskårsdistrikt, aktualiserades problemet. Han fördömde i odiplomatiska ordalag Finlands randstatspolitik som kortsiktig med hänvisning till att Tyskland snart skulle resa sig ur sin "förnedring". Udden var riktad mot Frankrike. Regeringen beordrade skyddskårernas överbefälhavare Didrik von Essen efter fransk-italienska påtryckningar att avskeda von Gerich. Essen vägrade och entledigades. Generalmajor Karl Emil Berg utförde ordern, men sköt sig själv efter utskällning från officerskolleger och högerpressen. Han kallades "förrädare". (källa)
2. Olof Gerhard Thörnell, född 19 oktober 1877 i Trönö församling i Hälsingland, död 25 juli 1977 i Uppsala, var en svensk militär (general) och Sveriges förste överbefälhavare (åren 1939–1944). (källa)
3. Försvarsstaben var överbefälhavarens ledningsorgan i fred, och ledde de tre försvarsgrenarna Arméstaben, Flygstaben, Marinstaben och Hemvärnet. Försvarsstaben ledde även militärområdena och ett antal skolor och samt logistikenheter. (källa)
4. Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog både överbefälhavaren, ett förslag som delades av den parlamentariska försvarskommittén, att sammanslå Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) till en myndighet. Bakgrunden till förslaget var att få en stringent organisation inom kustartilleriet, genom att stabsorganisationer reducerades eller sammanslogs och en istället utöka utbildningsorganisationen. Enligt överbefälhavarens förslag skulle förändringen genomförts senast till 1985. Från 1985 var regementet underställt chefen för Stockholms kustartilleriförsvar. Det nya förbandet som bildades åren 1984–1985 benämndes Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KA 1). (källa)
5. Mot detta kontrasteras det svek mot den östra rikshalvan och den misskötsel av kriget som Runeberg och andra samtida kände att de ledande militärerna och politikerna, inklusive kung Gustav IV Adolf, hade gjort sig skyldiga till. Detta återspeglas i dikterna Konungen (om Gustav IV Adolf) och Fältmarskalken (om överbefälhavaren Mauritz Klingspor). Detta missnöje tog sig mycket konkreta uttryck, till exempel genom avsättandet av kung Gustav IV Adolf genom Carl Johan Adlercreutz. Den skarpa kritiken i mot konungen förklaras av författaren i ett brev: "Även där, varest jag varit bitter, har bitterheten framsprungit ur min kärlek till Finlands tappre försvarare, då den velat välva från dem ansvaret för de missöden, som åtföljde kriget. Ur denna synpunkt skola de stränga styckena Kungen och Fältmarskalken finna sitt rätta bedömande". (källa)
6. Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Wendes artilleriregemente för utredning av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut ansågs det att Wendes artilleriregemente var hårt knuten till sitt militärområde på grund av sina utbildningsuppgifter. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Detta skulle då medföra att grundutbildningskontingenten vid A 6 skulle kunna fördelas på Wendes artilleriregemente (A 3), Bergslagens artilleriregemente (A 9), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8). Värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 skulle då bli tillräckligt stor för att medge grundutbildning av en fältstark bataljon. Dock ansåg överbefälhavaren och chefen för armén att inget artilleriregemente skulle avvecklas. Istället föreslog chefen för armén en utvidgning av skjulfältet för Wendes artilleriregemente. Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Bakgrunden till att Wendes artilleriregemente undantogs, ansågs vara behovet att pansarartilleriutbildningen kvarstod i Skåne. (källa)
7. Morgonen den 11 juni ankrade den holländska flottan under ledning av amiral Michiel de Ruyter med sina 84 skepp och 22 000 man utanför Dunkerque. Han hoppades på att kunna förena sin flotta med den franska. Den brittiska överbefälhavaren uppmärksammade de Ruyters nervositet och anföll ögonblickligen med sin styrka på 58 skepp. (källa)
8. Den 5 juni 1973, drygt en månad innan Norrlands dragoner gick in i den nya organisationen, lade regeringen fram sin andra proposition gällande OLLI-reformen. I den föreslog regeringen att förlägga ett nytt fredsförband till Arvidsjaur. I proposition föreslog regeringen att det nya förbandet skulle överta namn och benämning från Norrlands dragoner (K 4). Bakgrunden till att regeringen ville förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur var att motverka avfolkning av Norrlands inland. Ett nytt fredsförband var en av flera sysselsättningsskapande åtgärder som lades fram av regeringen under 1960-talet och början av 1970-talet. Att det blev Norrlands dragoner som föreslogs att lokaliseras till Arvidsjaur var dock från början ingen självklarhet. Debatten om ett nytt fredsförband i Norrlands inland hade förts en längre tid där orter som Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Sorsele, Jokkmokk och Överkalix uppvaktade regeringen med att få bli mottagare av det nya fredsförbandet. Dock var både Överbefälhavaren och chefen för armén starkt kritiska till att förlägga ett nytt förband till en ny ort i Norrland. Istället ansåg de båda att om den militära verksamheten skulle utökas, borde detta ske genom att befintliga utbildningsförband byggdes ut och förbättrades. Vidare ansåg både Överbefälhavaren och chefen för armén att om ett nytt förband skulle inrättas borde detta förläggas öster om Lule älv. Skulle förbandet förläggas väster om älven ansåg överbefälhavaren att Arvidsjaur var den minst olämpliga förläggningsorten. Chefen för armén ansåg att irrationella lösningar får komma i fråga endast när det gäller nödvändiga mobiliserings- och beredskapsåtgärder. (källa)
9. Den 1 oktober 2021 återetablerades Älvsborgs amfibieregemente genom en ceremoni, där bland annat Kronprinsessan Victoria, försvarsminister Peter Hultqvist och överbefälhavaren Micael Bydénärvarade och där Kronprinsessan Victoria förklarade regementet återupprättat. Klockan 12.00 överlämnade överbefälhavaren befälet över Älvsborgs amfibieregemente till dess nye chef överste Fredrik Herlitz. I samband med återetableringen övertog regementet garnisonschefskapet över Göteborgs garnison från Försvarsmedicincentrum. Något som i praktiken innebar att Älvsborgs amfibieregemente från dag ett innefattade nära 600 medarbetare och 300 värnpliktiga. (källa)
10. se huvudman och hövitsman) var en titel motsvarande en överbefälhavare i de polska, litauiska och kosackiska militära styrkorna under det polsk-litauiska samväldets tid. Titeln användes från 1400- till 1700-talet. Namnet kan härledas till det medeltida tyska hauptmann, då med motsvarigheten hövitsman. Befogenheterna som titeln medförde motsvarar idag snarare general. (källa)