Översvallande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet översvallande

1. Därefter utforskade expeditionen St. Lawrenceviken (Zaliv Lavrentija) och Konyamviken på Tjuktjerhalvön och Port Clarenceviken i Alaska . Därefter fortsatte man mot St. Lawrenceön dit man anlände den 31 juli. Kursen sattes åter österut och man anlände till Ostrov Beringa utanför östra Kamtjatka den 14 augusti. Här stannade expeditionen till den 19 augusti . Den 2 september anlände expeditionen till Yokohama och härifrån kunde man äntligen meddela världen via telegram att Nordostpassagen hade hittats och för första gången genomseglats. Mottagandet i Japan blev översvallande. Nordenskiöld och hans forskare fick audiens hos kejsaren Meiji och inbjöds till en rad platser över hela Japan. Expeditionen stannade nästan 2 månader i landet, mycket beroende på att "Vega" tagits in för renovering inför hemresan. (källa)
2. Något översvallande, som vanligt i Biedermeiertidens Wien, skrev "Theaterzeitung" angående "Berglieder": "Högst karaktäristiskt påminner de om Höglandet med sitt jublande väsen, och när man räknar samman friskheten och tankens originalitet, det lustbetonade, den högst träffande instrumenteringen och det exakta och precisa framförandet från orkestern, så blir resultatet en vals som sällar sig till de oförglömliga musikaliska valsminnena och som kan räknas till hans mest minnesvärda". (källa)
3. De dömdas ö är Dagermans mest kontroversiella bok, den om vilken meningarna varit mest delade. Redan omdömena i recensionerna vid bokens utgivning sträckte sig från det starkt berömmande till det starkt nedvärderande. I stort sett fick dock boken ett gynnsamt mottagande då författarens obestridliga talang gärna erkändes även i de kritiska recensionerna. Invändningar gällde främst det översvallande bildspråket och monotona skräckskildringar. (källa)
4. Louises enhetlighet beror inte minst på det konsekventa användandet av vissa karakteristiska temata. Charpentier bygger redan i inledningen till första akten upp ett översvallande energiskt motiv, som under operans förlopp dyker upp i många olika former som ett tecken på ungdomen. Juliens kärlek kommer även den till uttryck genom en återkommande passionerade melodi, medan faderns dystra gestalt framställs av mörka stråkklanger. Operans höjdpunkt utgörs av Louises berömda aria (Depuis le jour), som följs av kärleksduetten (början på akt 3). Känslan av kärleksfullhet och hänförelse ger arian en rörande lockelse. (källa)
5. I tidningen Upsala Nya Tidning fick boken översvallande positiv kritik. Recensenten Björn G Stenberg skrev "Ibland är det smått omöjligt att lägga ifrån sig boken. Blicken stannar alltid en stund på nästa text. Och nästa. Den stora mängden är både tillgång och problem. Överblicken är svår men det rika materialet grate boken kan få ett långt liv. Det är roliga och insatta texter. Nostalgiska. Upplysande, påminnande och pedagogiska. Kanske kunde man använda Tusen svenska klassiker som lärobok i nutida svensk historia. Jag garanterar att det skulle bli ett stort intresse bland de flesta. Här får man på ett enkelt sätt i sig mycket av Sveriges utveckling under ett viktigt halvsekel.". (källa)
6. När chokladen gavs ut i form av katastrofransoner var militärchokladen annorlunda än den i normala chokladkakor. Chokladen som gavs ut som katastrofransoner var skapade i syfte att ha högt näringsvärde, vara lätt att bära och det kanske viktigaste av allt: att kunna tåla hög värme. Då soldaterna ofta verkade i områden med hög temperatur och ofta bar chokladen i fickor nära kroppen, skulle vanlig choklad smälta på några minuter. Eftersom det var tänkt att chokladkakorna skulle komma att användas vid katastrofsituationer ansågs det viktigt att soldaterna inte skulle äta upp dem innan de verkligen behövde dem. Även om försök gjordes att förbättra smaken, fick den värmetåliga chokladen aldrig några översvallande berömmande omdömen. (källa)
7. Marcel Proust föddes den 10 juli 1871 i Auteuil, två månader efter att frankfurtfreden formellt avslutade fransk-tyska kriget. Han föddes i sin morfars bror Louis Weils hus, på rue La Fontaine 96. Hans mor, Jeanne Weil, dotter till en affärsman från en släkt av konverterade judar från Alsace, förde med sig en rik och utvecklad kultur, och visade sonen en ibland översvallande tillgivenhet. Hans far, Adrien Proust, son till en köpman i Illiers (i Eure-et-Loir), var professor på medicinska fakulteten i Paris, efter att först ha påbörjat studier på prästseminarium hade han blivit Frankrikes första stora hygienist och rådgivare åt regeringen i kampen mot epidemierna. Marcel döptes i Saint-Louis-d'Antin-kyrkan i Paris. Men vid denna tid härjades Paris av de våldsamheter som omgav undertryckandet av kommunen. En kväll i maj då Adrien Proust kom hem, träffades han av en kula i benet, vilket försatte Jeanne i svår chock. (källa)
8. Redan i februari samma år träffades väninnorna för första gången, när Olsson besökte Raivola under några dagar. Sammanlagt skulle de komma att träffas fem gånger. Under de närmaste fyra åren fram till Södergrans död skickade hon över 90 brev till Olsson (av de 250 som finns bevarade). Dessa brev är den huvudsakliga källan till kunskap om Södergrans liv under drygt tre år, vilket är problematiskt eftersom Södergran enbart sällan beskriver sitt liv och i de fall hon gör det är mån om att visa upp en bild som en skapande konstnär. I början av brevkontakten är tonen i Södergrans brev översvallande positiv, men när Olsson visar prov på att ha ett socialt liv utanför sin relation med Södergran blir poeten alltmer irriterad och till och med svartsjuk. Olsson innebar en förändring för Södergran som i egenskap av ensambarn varit avgudad av modern och ofta fått sin vilja igenom. Olssons brev ger en nyanserad bild av Södergran som en ibland ganska besvärlig och krävande vän. (källa)
9. Recensionerna var mestadels positiva, de flesta nästintill översvallande, men det fanns en eller två som var mycket negativa. Nästan alla kritiker såg filmen som ett intressant verk av en stor filmskapare. I Expressen skrev Staffan Tjerneld: "Det sjunde inseglet är inte bara Ingmar Bergmans vackraste film. Den har också det väsentliga konstverkets enkla men svårnådda skönhet. Ingmar Bergman har alltid varit besatt av den medeltida moraliteten. Den har dykt upp i de mest omöjliga sammanhang. Men nu fann han formen. Med ett bildspråk där allt är lika självklart, och med ett barnsligt äkta anslag berättar han för oss Balladen om Döden. Finns det dramatik, intrig och spelbara scener? Sådana frågor verkar löjliga. Filmen är sig själv, den ä r. Det räcker. Och man blir helt gripen... Kombinationen av bred bild och svartvitt är perfekt i Gunnar Fischers känsliga foto. Redan formatet har något av medeltida målningssvit. Men det bästa är att ingenting fått bli dekorativt självändamål. Filmen är gjord i de medeltida katedralbyggarnas anda av underkastelse.". (källa)