Middagsvila Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet middagsvila

1. Siesta är ett spanskt ord för middagsvila och förekommer i vissa varma länder som exempelvis Spanien och Italien. Siestan brukar vara några timmar på eftermiddagen när temperaturen ofta är som högst utomhus. Då kan människor ta en paus från sina arbeten och söka sig inomhus för att sova middag eller ta en tupplur. Vissa arbetsplatser håller tillfälligt stängt under siestan. (källa)
2. Lunch (La comida) är huvudmålet i Spanien och äts ganska sent, jämfört med en svensk lunch. Den serveras oftast någon gång mellan 13.00 och 15.00 och varar i runt två timmar. Efter lunchen är det så kallad siesta (middagsvila), då håller sig de flesta spanjorer inne för att komma bort från jobb och solen, som runt den tiden är som varmast. Under siestan är det vanligt att sova middag. Många butiker och affärer är stängda under siestan. (källa)
3. Ombord på Fylgia är en svensk dokumentärfilm från 1911. Filmen är inspelad ombord på Svenska flottans pansarkryssare HMS Fylgia och skildrar bland annat inspektionen av kojer och matservis, signalerings- och skjutövningar samt gymnastik och middagsvila. Den premiärvisades 19 december 1911 på Brunkebergsteatern i Stockholm och finns bevarad i Sveriges Televisions arkiv. (källa)
4. Gallen-Kallela inledde sitt konstnärskap med ett långtgående naturalistiskt måleri. Han utbildade sig dels i Paris där han tog tydliga impulser från Jules Bastien-Lepages måleri, dels under sommarvistelser i Finland. Gallen-Kallelas första betydande målning, Gumma med katt (Åbo konstmuseum), utförd i den sydfinska kustbyn Salo, väckte genom sin realism opposition i samtiden, som var van vid Albert Edelfelts mer Düsseldorfsinfluerade folklivsskildringar. Gallen-Kallelas måleri kom dock att innebära genombrottet för en helt ny, realistisk tradition inom finskt måleri. Höjdpunkten för denna konstperiod nådde Gallen-Kallela under 1880-talets slut med målningarna Sårfeber och Middagsvila (Göteborgs konstmuseum). Under 1890-talet drogs konstnären alltmera mot symbolismen, något som märks i hans intensiva porträtt av Jean Sibelius och Konstnärens moder (Nationalmuseum), men främst i den av kritiken förlöjligade kamratgruppen Symposion. Redan tidigt hade Gallen-Kallela intresserat för Kalevala-motiven, som senare kom att bli hans främsta intresse. Aino-triptyken, utförd i två versioner omkring 1890, blev hans första mer kända motiv inom kretsen, liksom Sampo smides, hållen helt inom naturalismens teknik. (källa)