Minneshögtid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet minneshögtid

1. Några dagar senare anordnar Ingrid en minneshögtid för Fredrik i Malmö hamn. Från ett hustak videofilmar Fredrik sorgeyttringarna och ser förbluffad sin mor spotta efter den krans som Ingrid lagt ut i vattnet. Kort tid därefter mördar Fredrik sin mor och arrangerar det så att det ska se ut som en drunkningsolycka. När Ingrid åker dit efter dödsbudet får hon antydningar om att Fredrik och modern haft ett incestuöst förhållande. (källa)
2. Den förste omtalade kristne martyren är Stefan (Apostlagärningarna 7). Under förföljelsernas århundraden blev martyrerna de kristna hjältarna framför andra, man bevarade deras kvarlevor (reliker), och deras dödsdagar firades med minneshögtider. När förföljelserna upphörde i början av 300-talet tilltog kulten av martyrerna, och över deras gravar, till exempel i Rom, byggdes basilikor för de stora skarorna av pilgrimer. Martyrernas liv och död framställdes i konsten, framför allt i ikonmåleriet. Vanliga attribut är martyrkrona, palmkvist och kors som symboler för döden och uppståndelsen i Kristi efterföljelse. (källa)
3. Catherine Booth, William Booths fru, planerade Frälsningsarméns fana/flagga, som togs i bruk år 1878. Fanan står framme i alla Frälsningsarméns lokaler. Den används vid olika högtidliga förrättningar och i processioner, och den kan också hissas i en flaggstång. Frälsningsarméns fana/flagga halas dock inte på halv stång, utan vid begravningar och minneshögtider fästes en vit bandrosett på fanan. (källa)
4. Han dog endast två veckor efter Lundakarnevalen 1998 och hans begravning, förrättad av Ingemar Simonsson, fyllde Lunds domkyrka. I samband med den efterföljande middagen på Thomanders studenthem inrättades en särskild "ginfond" till den avlidnes minne, vars avkastning används vid årliga minneshögtider på Spulings födelse- respektive dödsdag. (källa)
5. Utöver gradgivningarna förekommer också ritualer för andra högtidligheter, bland annat ämbetsmannainstallationer, parentation för avlidna medlemmar, minneshögtider, veteranutnämningar, logeinvigningar, jubileer och ordens högtidsdag. (källa)
6. Dödsfuga är en elegisk sorgedikt av den tyskspråkige poeten Paul Celan. Med lyriska medel tematiserar dikten förintelsen. Tillkommen mellan 1944 och 1945 trycktes dikten första gången i en rumänsk tidskrift översatt till rumänska i maj 1947. Den tyska versionen publicerades 1948 i Celans första diktsamling Der Sand aus den Urnen, men fick en större uppmärksamhet först när den togs med i nästföljande bok Mohn und Gedächtnis (1952). Kännetecknande för dikten är en flerstämmig uppbyggnad på samma sätt som den polyfona musikens fuga, liksom användandet av en kärnfull och känsloladdad modernistisk metaforik. Diktens inledande och återkommande bildtema om "gryningens svarta mjölk" kan även sägas vara en modern variant av den antika stilfiguren oxymoron. Dödsfuga är Celans mest kända dikt. Den har tryckts i otaliga antologier och skolböcker världen över, citerats vid minneshögtider och blivit använd på många sätt rent konstnärligt. Anselm Kiefers målning dein goldenes Haar Margarete (1981) hämtar till exempel sin titel från en återkommande fras i denna dikt. Till svenska tolkades dikten första gången 1964. (källa)
7. Historien är abstrakt, den resonerar kring händelser och skeenden, och behöver inga platser för sin förankring. Historien är professionell och exklusiv. Minnet däremot knyter sig gärna till det konkreta. Grupper, kollektiv, men också individer, använder platser i ett slags minnets praktik. Minnet är därmed amatörmässigt, folkligt. Minnet fungerar i relation till objekt och handlingar, man anordnar minneshögtider och ceremonier, man uppsöker monument, kyrkogårdar, museer och slagfält för att där högtidlighålla och odla den gemenskap som man har, och som minnet befrämjar - och som befrämjar minnet. Som Nora skriver i en aforistiskt förtätad formulering: "Minnet fäster sig vid platser, historien fäster sig vid händelser." Men allra först måste dessa platser skapas, vilket är vad den nationalistiska minnesproduktionen ägnat sig åt under större delen av 1800- och 1900-talen, länge med historiker i första ledet. (källa)