Allhärskande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet allhärskande

1. Den viktigaste läropunkten i Koranen är strikt monoteism. Polyteismen angrips häftigt och inte heller den kristna treenighetsläran eller katolikers och ortodoxas åkallelse av Maria, Jesu moder, godkänns som monoteistisk. Gud i den arabspråkiga Koranen är Allah, vilket ofta räknas som en översättning av det i västerländska språk allmängiltiga ordet "Gud", såsom beteckning på en enda gud. Särskilt i vissa kristna kretsar förekommer ibland uppfattningen att Allah också är det namn som månguden bar i den äldre polyteistiska arabiska religionen. Denna teori återstår dock att bevisas, då namnet på månguden i semitiska språk är Sin. Dessutom uppmanas muslimer i Koranen (41:37) att inte dyrka solen eller månen, utan deras skapare. Allah är herren och människan är hans tjänare. Allah är allhärskande, allvetande, men han är också barmhärtig, förbarmande och förlåtande. Allah har skapat världen, vilket bör leda människan till förundran och tacksamhet. Vid domens dag som ska föregås av naturkatastrofer, ska alla döda uppstå och dömas av Gud. De goda får komma till paradiset och de onda till helvetets eld. (källa)
2. de Vauvenargues ägnade sig åt krigaryrket samt deltog i fälttågen i Italien 1734 och i Böhmen 1742, men nödgades, för svåra kroppslidanden, 1743 ta avsked ur krigstjänsten. Han bosatte sig i Paris, där han gjorde personlig bekantskap med bland andra Marmontel och Voltaire, vilken senare inte obetydligt bidrog att göra honom namnkunnig. Redan under sin garnisonstjänstgöring hade Vauvenargues börjat nedskriva de allvarliga intryck, som livet gjorde på honom. Han använde de sista åren av sin levnad till att ordna och sammanfatta dessa tankar, dock utan att söka ge dem betydelsen av filosofisk vetenskaplighet. Därtill saknade han i själva verket nödvändiga förutsättningar. Joseph Müller tillägger i Nordisk familjebok: "Men den förtjänsten tillkommer honom, att han vid en tid, då skämtet och hånet, själfviskheten och otron voro allhärskande, vågade påminna människorna om deras moraliska plikter och fordrade af dem aktning för hvarje religiös öfvertygelse." Det enda arbete, som av honom gavs ut i tryck (1746), innehåller en större uppsats: Introduction à la connaissance de l'esprit humain och åtskilliga mindre som Réflexions sur divers sujets, Conseils à un jeune homme, Méditation sur la foi och Paradoxes mêlés de réflexions et de maximes. (källa)