Alltigenom Synonymer Betyder Uttal

• genomgående

Hur används ordet alltigenom

1. Homogenitet (av homogen från grekiskans homo, lik(a), och gen, -artad) är ett tillstånd där något är enhetligt, alltigenom lika, likformigt. Motsatsen är heterogen. Mjölk som man köper i affären är homogeniserad, vilket innebär att fettet i den är finfördelat så att blandningen blir mera homogen. Man kan även finna ordet homogen i sammanhang som "Klubben förbehåller sig rätten att neka nya personers medlemskap då vi vill ha en så homogen klubb som möjligt". (källa)
2. Mässan kan vara reciterad med sjungna partier eller alltigenom sjungen: en alltigenom tonsatt mässa förekommer i Katolska kyrkan. Det recitativiska sångsätt som kan förekomma i mässor kallas accentus och utförs av en präst. Accentus utfördes i den gregorianska sången enligt vissa fastställda psalmtoner. Partier med större melodisk rikedom kallas concentus och utförs av kör eller kantor. Accentus och concentus uppkom i den gregorianska sången under medeltiden. (källa)
3. Man mäter vegetationsperioders längd på två sätt. Det ena sättet räknar dagarna på året då medeltemperaturen ligger över gränsen vid vilken grödor kommer att gro och fortsätta att växa (jämte autokton växtlighet). Det här måttet varierar mellan olika slags grödor. Exempelvis behöver vete och många andra växter en medeltemperatur på minst 5 °C för att gro. Andra, som majs, har en gräns för groende på 10 °C, ris har en till och med ännu högre gräns, cirka 20 °C. Normalt stiger medeltemperaturer i de tempererade zonerna över gränsen under största delen av vegetationsperioden — som varar från då gränsen nås på våren tills då temperaturer sjunker under den. För växter krävs att medeltemperaturer är ovanför gränsen under största delen av säsongen för att de ska mogna snabbt. Där medeltemperaturer på grund av latitud eller höjd hålls på eller nära gränsen alltigenom säsongen blir växter långsammare mogna och inte fullt så utvecklade som de kommer att bli i mer lämpliga temperaturer. (källa)
4. Det utmärkande för föreställningen om verbalinspirationen är koncentrationen på själva nedtecknandet. Det framställs ofta som att författarna skulle vara viljelösa redskap. När det gäller Bibeln är detta knappast riktigt. Sten Hidal har visat att Johann Gerhard (den kanske främste företrädaren för den lutherska ortodoxin) uppfattar verbalinspirationen på annat sätt. Författarna till bibeltexten har var och en under den gudomliga uppenbarelsens ledning kunnat skriva med hjälp av sina speciella mänskliga färdigheter, med sin egen stil och på sitt eget sätt. Den gudomliga uppenbarelsens ledning har dock gjort att författarna har kunnat undvika att skriva något felaktigt. Konsekvensen av detta blir att bibeln blir en alltigenom felfri och enhetlig bok. (källa)