Amalekit Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet amalekit

1. Amalek var enligt bibeln son till Elifas, son till Esau, och amalekiternas mytiska stamfader. Amalekiter var ett nomadfolk, på Abrahams tid bosatt sydväst om Döda havet och under Moses tid utbrett ända till Egyptens gräns och över större delen av Sinaihalvön.. Israeliterna levde i fejd med amalekiterna, och bibeln innehåller påbud att utrota dem. (källa)
2. Folket fortsatte till Mara och vandrade i tre dagar i Shuröknen utan att finna vatten. Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där slog de läger. Från Elim bröt de sedan upp och efter fyrtiofem dagar nådde de Sinöknen, mellan Elim och Sinai. De drog från lägerplats till lägerplats och slog slutligen läger i Refidim. Sedan kom de till Sinaiberget. Det var här Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, när Herrens ängel uppenbarade sig för honom i den brinnande busken, det var här han fick vatten att välla fram genom att slå på klippan vid Horeb med sin stav och här han kom att leda slaget mot amalekiterna. Mose återförenas så småningom med Jetro. När Jetro fick höra om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem gick han bort och förde fram brännoffer och slaktoffer åt Gud, sedan åt han en måltid tillsammans med de äldste i menigheten. Nästa dag såg Jetro hur Mose satt från morgonen ända till kvällen för att skipa rätt bland folket och föreslog att Mose skulle utse några bland folket som själva skulle döma i de enklare målen. Mose lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom. (källa)
3. I Andra Samuelsboken får David reda på av en Amalekit att denne funnit den skadade Saul efter slaget och därefter dödat honom själv. David låter avrätta Amalekiten som straff för kungamord. (källa)
4. Han var son till buntmakaren och fältväbeln vid borgarbeväpningen i Nürnberg Michael Lemke. Han gick i skola i Hamburg han studerade därefter konst för E Decker 1642–1647 och Jacob Matthias Weyer i Hamburg 1647–1649 och för Jacob de Wet i Haarlem 1649–1651. Han återvände därefter till Nürnberg och arbetade som assistent till Georg Strauch fram till att han inskrivs som Mästare i måleri vid ämbetet i Nürnberg 3 november 1653, som mästararbete visade han upp målningen Israels barn i strid med amalekiterna. Han reste därefter till Italien där han vistades 1653–1673. Under sin tid i Italien tog han stark intryck av bataljmålaren Jacques Courtois och Pieter van Laer målningar. Som målare slog han igenom i Venedig på 1650-talet och verkade därefter som konstnär främst i Rom. Han hade påverkats i sin konststil av sin förta konstlärare Weyer som hade ägnat sig åt skildringar av batalj- och jaktscener och i Italien var det huvudsakligen Il Bamboccio (Pieter Jakobsz van Laer) och Jacques Courtois hans förebilder. Han återvände till Nürnberg 1673 där hans konst blev mycket uppskattad av dåtidens konstsamlare. (källa)