Ande Synonymer Betyder Uttal

• själ
• spöke
• väsen
• vålnad

Hur används ordet ande

1. En ande (latin: spiritus) som är ett ord med gammal härstamning som förekommer i de flesta indoeuropeiska språk, och är nära besläktat med vind och andedräkt. Det kan dels syfta på livskraft hos människor och ibland även andra levande varelser – som andedräkten anses vara exempel på, och andra icke-kroppsliga levande varelser av gudomlig eller övernaturligt slag. (källa)
2. Geni, (genidrag) (via franska: génie, av latin: genius, ande) eller snille är en person med extraordinär intellektuell begåvning. (källa)
3. Genius (eller genie, plural genier, uttalas med mjukt 'j', till skillnad från geni/genier, som uttalas med sch-ljud, är i den romerska religionen namnet på den personliga skyddsande som varje man ansågs ha och som följde honom från födelsen till döden. Det var ett väsen av gudomlig natur, men oskiljaktigt förbundet med individen. På samma sätt hade varje kvinna sin juno (ej att förväxlas med gudinnan Juno). Särskilt på födelsedagen, men även vid andra högtidliga tillfällen, offrade man åt sin genius och gjorde sig, honom till ära, en glad dag. Genien uppfattades i folktron egentligen som en god ande, men framställdes av filosoferna ibland som en ond. (källa)
4. I Nya Testamentet används det grekiska ordet hagiosynæ för helig. Det föreligger ingen skillnad i den lexikala betydelsen. I Nya Testementet används det dock oftare om vad som tillkommer Gud än om Gud själv. Helighet utmärker dem som kallats att tjäna Gud, som uppfylls av helig ande genom att Kristus offrade sig själv för människan och genom apostlarnas omsorg. Helighet betecknar ett slag av livsföring, men är dock inte en rent moralisk egenskap, människan kan inte bli helige uteslutande genom att vara moralisk. I olika ställen i Nya Testementet används ordet för Kristus och Kristi församling, men i Uppenbarelseboken (14:12, 17:6) åsyftas bara helgonen och martyrerna, och i Första Thessalonikerbrevet (3:13) avses bara änglarna. För kristendomens del har specifika kristna riter, platser och människor förklarats vara heliga, så till exempel sakramenten. (källa)
5. En av filosofins huvudfrågor handlar om förhållandet mellan tänkande och verklighet. Där anser idealismens företrädare det primära vara medvetandet, anden, i motsats till realismens och materialismens riktningar. Idealismen anser världen vara ett verk av "medvetande", "en absolut idé", "en världs-ande". Reellt existerar enligt idealismen endast vårt medvetande, medan den materiella världen, verkligheten och naturen endast är en produkt av medvetande, förnimmelser, föreställningar, uppfattningar. (källa)
6. Man framhöll att Gud är gemenskap, något som var annorlunda både från den judiska "konungsliga upphöjdheten" av Den som har skapat allt och den enkla enheten och absoluta transcendensen hos de grekiska filosofernas yttersta Monad. Båda dessa gudsföreställningar införlivades visserligen i treenighetsbilden, men eftersom Gud ses som en total enhet av tre totalt olika hypostaser – Fadern, Sonen och den helige Ande – blir det möjligt att förkunna att Gud i en av sina personer har blivit människa. (källa)
7. Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting). Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande). (källa)
8. I Nya Testamentet används ordet karisma för att beteckna flera av de saker Gud sägs ge av nåd, såsom rättfärdighet och evigt liv . I nutida kristendom används ordet mest om de andliga gåvor, också kallade nådegåvor, som nämns av aposteln Paulus i Rom 12 och 1 Kor 12. Dessa beskrivs som en utrustning från Guds Ande att utföra en tjänst för Gud på sätt som inte vore möjligt i ren mänsklig kraft. Pentekostal och annan karismatisk kristendom definieras till stor del genom sin syn på att dessa gåvor anses vara mycket viktiga och eftersträvansvärda. (källa)
9. Bönen är uppbyggd efter ett visst mönster. Först tilltalas Gud och man hänvisar till någon egenskap eller något handlande hos Gud, till exempel: "O, Herre Gud, Du som...". Sedan framställs själva bönen. Därefter följer en konsekvens av bönen: "..., så att..." Bönen avslutas i Jesu namn (Orden inom parentes vid högtidligare tillfällen): "Genom Jesus Kristus vår Herre (som med Dig och den Helige Ande lever och regerar i en Gudom från evighet till evighet). Amen.". (källa)