Vad betyder och hur uttalas antidemokratisk
Antidemokratisk uttalas anti|demo|krat|isk [-a´t- äv. an´t-] -t -a.
Ordformer och varianter av antidemokratisk
Antidemokratisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet antidemokratisk
Spöknippet var en tidskrift och organ för Sveriges Fascistiska Kamporganisation, (S.F.K.O. men ibland förkortad K.O.), och därför nära knuten till Sveriges Fascistiska Folkparti (S.F.F.), eftersom Konrad Hallgren var drivande för dess skapelse. Det var en auktoritär, antidemokratisk, ultranationalistisk och fascistisk tidning. Tidningens första nummer utkom den 23 oktober 1926 och det sista den 7 maj 1930.
En spridd form av politisk historierevisionism är den uppfattning som förnekar att Förintelsen under andra världskriget har inträffat, eller som förnekar att Förintelsen genomfördes på det sätt eller med den omfattning som allmänt vedertagen forskning visar. Många förintelseförnekare antyder, eller hävdar öppet, att den rådande bilden av Förintelsen är en produkt av en avsiktlig judisk konspiration i syfte att förvränga fakta. Förintelseförnekandet har därför beskrivits som en antisemitisk konspirationsteori. Historierevisionism som förnekar att Förintelsen ägt rum är förbjuden i flera europeiska stater, eftersom den ofta förespråkar, och är motiverad av en antisemitisk och antidemokratisk agenda.
På Comédie-Française 1934 fick pjäsen en antidemokratisk tolkning och orsakade våldsamma demonstrationer. I Josef Stalins Moskva blev pjäsen ett propagandanummer som framställde Coriolanus som en aristokratisk folkfiende. Nazitidens vurm för pjäsen gjorde att den sedan förbjöds i Västtyskland till 1953.
