Vad betyder och hur uttalas arvejord
Arvejord uttalas arve|jord äv. arv|jord.
Arvejord betyder (hist.).
Ordformer och varianter av arvejord
Singular
- arvejord
- obestämd grundform
- arvejords
- obestämd genitiv
- arvejorden
- bestämd grundform
- arvejordens
- bestämd genitiv
Plural
- arvejordar
- obestämd grundform
- arvejordars
- obestämd genitiv
- arvejordarna
- bestämd grundform
- arvejordarnas
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- arvjord
- obestämd grundform
- arvjords
- obestämd genitiv
- arvjorden
- bestämd grundform
- arvjordens
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- arvjordar
- obestämd grundform
- arvjordars
- obestämd genitiv
- arvjordarna
- bestämd grundform
- arvjordarnas
- bestämd genitiv
Arvejord är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet arvejord
Arvejord tillhörde ätter, men från och med Gustav Vasa började staten betrakta sig som ägare till all obruten mark, så även allmänningar i närheten av byarna på landet. Hans uppfattning att monarken hade en äganderätt över jorden i riket låg till grund för den beskattning han företog av fiskeri och odling. Det är också känt att Gustav Vasa drev en fiskepolitik på ett konkret plan, i så måtto att han klagade på mängden salt i den fisk som levererandes från Norrland. Svedjebruket var illa omtyckt av kronan, och Gustav Vasa förmanade bönderna på riksdagarna och i brev att minska antalet sådana. Han införde också ett förbud mot att bryta mer mark än man kunde underhålla.
I svenska språket var odalman eller odalbonde en självägande bonde vars arvejord gått i arv i flera generationer. Begreppet står i motsats till arrenderande bönder, exempelvis kronobönder.
Ordet börd kommer från forngermanskans burði och är avlett ur bära. I sanskrit finns motsvarande bhrti som betyder bärande eller underhåll. Ordet förekommer i fornsvenskan som bördh, och har där en utvidgad symbolisk betydelse av börda (tyngd), födelse, börd och arvejord. Ordet är etymologiskt samma som birth i engelskan och geburt i tyskan, och finns i alla germanska språk.
Med bördsrätt förstods förr den lagbestämda företrädesrätten för någons äkta – i äktenskapet födda – skyldemän att med andras uteslutande efter honom förvärva viss hans egendom och på sådant sätt i 1734 års lag särskilt utmärkande lösningsrätt till såld eller pantsatt arvejord och fast egendom i stad. Skyldemännen emellan avgjorde närheten i arvsrätt försteget, dock så att fädernefränder var bördemän i fråga om vad i avhändarens hand var fädernearv och släkt på mödernet med avseende på det på mödernesidan arvfångna, samt jämlikt uttryckligt stadgande redan i kungliga förordning 27 juni 1720 bördsrätt tillkom allenast dem som till avhändaren befann sig i rätt upp- eller nedstigande led eller vid skyldskap på sidorna i fjärde eller närmare led efter civil släkträkning.
Arvejord (latin terra salica) är jord som är förvärvad genom arv eller bördsrätt, till skillnad från avlingejord.
