Atonalt Synonymer Betyder Uttal

• disharmonisk

Hur används ordet atonalt

1. Berättaren (röstläget är inte specificerat i partituret) görs oftast av en sopran som använder så kallad sprechgesang. Schönberg hade tidigare använt denna typ av talad text till instrumentalt ackompanjemang, kallat melodram i sina Gurre-Lieder, och det var en genre på modet i slutet av 1800-talet. Verket är atonalt, men Schönberg använder här inte den tolvtonsteknik som han kom att skapa åtta år senare. (källa)
2. I början av 1930-talet hoppade han av sin utbildning på Pomona College och reste till Europa. Han hade planer på att bli författare men ändrade sig ganska snart. Några år senare studerade han för bland andra Arnold Schönberg och hans första verk var också ett atonalt stycke. 1938 startade han en slagverksensemble och började experimentera med elektronisk apparatur. I slutet av 1930-talet tillkom hans första stycken för preparerat piano där han placerar olika föremål på strängarna i flygeln för att skapa slagverksliknande effekter. (källa)
3. Schönberg började undervisa i kontrapunkt och komposition 1904. Hans första elever var Paul Pisk, Anton Webern, och Alban Berg där Webern och Berg skulle komma att bli de mest kända av hans många elever. Under sommaren 1908 övergav hans fru Mathilde honom under flera månader för den unge österrikiske målaren Richard Gerstl, som begick självmord när hon sedan lämnade honom för att återvända till sin make och sina barn. Denna händelse avspeglade sig tydligt i Schönbergs verk. Under hustruns frånvaro skrev han Du lehnest wider eine Silberweide, den trettonde sången i sångcykeln Das Buch der Hängenden Gärten, op. 15, som baseras på textsamlingen med samma namn av den mytomspunna tyska poeten Stefan George. Detta var Schönbergs första komposition helt utan förankring i en specifik tonart. Under detta år fullbordade han också ett av sina mest revolutionerande verk, stråkkvartett nr. 2, vars första två satser visserligen är kromatiskt färgade men ändå har traditionella tonartsbeteckningar. De sista två satserna, som också har texter av Stefan George, däremot, löser på ett djärvt sätt upp kopplingen till traditionell tonalitet (även om båda satserna slutar med tonala ackord - och verket är inte alltigenom atonalt) och bryter mot stråkkvartettraditionen genom att de också innehåller en sångstämma för solosopran. (källa)