Avfatta synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas avfatta

Avfatta uttalas av|fatta -de.

Avfatta betyder sätta upp el. utforma skrift.

Ordformer och varianter av avfatta

Avfatta är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet avfatta

Hos jainisterna betecknar gana de nio skolor eller församlingar, som stod under omedelbar ledning av Mahaviras närmaste lärjungar (kallade ganadhipas eller ganadharas) och som sägs ha avfattat denna religions äldsta heliga skrifter, de 14 "purva'erna".

Till följd av föreningen med Danmark blev lagfästandet för Norge betydelselöst, men den svenska konungabalkens utförliga i 7 punkter avfattade konungaed har inneburit fröet till hela vår följande konstitutionella utveckling. Så länge Sverige hade inhemska kungar, hindrades också härigenom uppkomsten av aristokratiska konungaförsäkringar, då kungarna valdes, men Albrekt av Mecklenburg måste (1371) avge en konungaförsäkran, som gjorde rådsaristokratin härskande, och under unionen med Danmark gav bristen på en fast unionsordning rådsaristokratin tillfälle att genomdriva konungaförsäkringar till unionsförhållandenas ordnande, men på samma gång till utvidgande av sin egen makt på konungens och det allmännas bekostnad.

Kolossai förstördes av en jordbävning år 61 och tycks inte ha blivit återuppbyggt. Följaktligen är det därför troligt att brevet avfattats senast detta år, och teorier om att det tillkommit först efter Paulus död är svåra att försvara.

Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller i andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på.

Sådan åtgärd skulle vid lagstiftning i det forna Rom vidtas med lagförslag, innan senaten, hos vilken de anmäldes, framlade dem för comitia (folkförsamlingen) till antagande (promulgatio i inskränkt bemärkelse). Den lag, som därpå antogs, avfattades i överensstämmelse med ett visst formulär: efter angivande av lagens titel samt konsulernas och framställarens namn inskärptes dess legislativa innehåll, dess efterlevnad under hot om straff för överträdelse, sanctio. Sedan lagen blivit antagen och avfattad, företogs publicatio, det vill säga kungörandet av den sanktionerade lagen, vilket skedde på tavlor (ursprungligen av trä, sedermera av koppar), som anslogs på offentliga platser.

Part som ansökt om verkställighet enligt Bryssel I-förordningen har lämnat in en dom och ett intyg avfattade på tyska. Sedan parten underlåtit att följa ett föreläggande om att översätta handlingarna har ansökan avslagits.

Det påvliga sigillet var förr en rund blyskiva, som hade bröstbilder av apostlarna Petrus och Paulus på den ena sidan, och påvens namn på den andra. Ända från 1500-talet har apostlabilderna ersatts av påvens familjevapen. På de så kallade "halva bullorna" – bullae dimidiae, blancae eller defectivae, de bullor, som utfärdas av en påve under tiden mellan valet och kröningen – är vapensidan tom. Ett med bulla beseglat påvebrev var skrivet på pergament och avfattat på latin med gotiska bokstäver, såvida det inte var ställt till de unierade grekerna.