Avlösning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas avlösning

Avlösning uttalas av|lös|ning.

Avlösning betyder vaktombyte och syndaförlåtelse.

Ordformer och varianter av avlösning

Avlösning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet avlösning

Absolution – en handling genom vilken prästen tillsäger någon syndernas förlåtelse, se Avlösning (teologi).

Avlösning, det vill säga syndernas förlåtelse som ges av prästen.

I naturen är turbulenta flöden vanligast, vilket också är anledningen till att det forskas mycket kring turbulens. Inom aerodynamiken vill man bland annat minska luftmotståndet till exempel mot en bil. Man försöker se till att omslaget mellan laminär och turbulent strömning sker så långt bak som möjligt, eftersom den turbulenta strömningen (och eventuell avlösning) ökar friktionsmotståndet. Samma fenomen studeras inom hydrodynamik där man istället vill minska turbulensen kring ett fartygsskrov. Inom meteorologi studerar man luftströmmar för att förutspå vädret. Detta är dock svårt att göra på sikt eftersom små förändringar i turbulenta flöden skapar stora förändringar enligt kaosteorin. Strömningsmekanik används även inom akustiken för att beräkna hur ljudvågor rör sig.

Prästens absoluta tystnadsplikt gäller två typer av situationer dels bikt, dvs ett enskilt samtal i avskildhet mellan en präst och en konfident med syftet att konfidenten skall bekänna sina synder och få avlösning för dem, dels enskild själavård, dvs ett samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst eller en diakon och en konfident eller en liten grupp av konfidenter (t.ex. en familj eller ett par makar) med ett gemensamt problem som de vill bearbeta tillsammans.

Bikt (lågtyska bîcht(e) 'bekännelse') är en enskild syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse, avlösning. Prästen är ålagd absolut tystnadsplikt vad gäller det som sägs under bikt eller själavårdande samtal. Det innebär ett undantag från vittnesskyldigheten i domstol.

Inom katolicismen kan botens sakrament åläggas av en präst i samband med bikt eller väljas frivilligt. Om den åläggs under en bikt får man absolution, avlösning, direkt under bikten innan man gjorde botgöringen. Som bot kan företagas pilgrimsfärd till det Heliga landet, Rom, eller andra heliga platser, samt, i Katolska kyrkan, avlat. Under medeltiden uppfattades deltagandet i korstågen som botgöring. Andra former är till exempel späkning (se flagellanter).

En fogde i Sverige var under äldre tider en ämbetsman och en titel i statsförvaltningen. Han förestod på regeringens vägnar styrelsen och uppbörden antingen inom ett landsområde eller i en stad. Den fornsvenska beteckningen var foghate. Titeln fogde (försvenskning av latinets advocatus med betydelsen förespråkare eller biträde) avlöste på gårdarna titeln bryte under medeltiden, men speglar i stort sett samma ämbete: att ansvara för och förvalta någon sorts egendom åt dess ägare. Det kan vara en gård, ett markområde, eller ett slott, och då ses titeln fogde nästan som en avlösning av titeln jarl. På husabyarna, senare kallade kungsgårdar, styrde fogden. Därav ett av de äldre orden för fogde: husabyman.

Avlösning är ett strömningsmekaniskt fenomen där turbulenta, återcirkulerande virvlar bildas bakom ett objekt i flödets riktning.