Avrad synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas avrad

Avrad uttalas av|rad -en.

Avrad betyder (hist.) årlig avgift och arrende.

Ordformer och varianter av avrad

Avrad är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet avrad

Landgille (da. landgilde eller landgjeld), kam., i Danmark, Skåne, Halland och Blekinge förekommande avgift, i egentlig mening den årliga avgäld (motsvarande närmast det svenska avrad), som brukare av annans jord hade att, jämte det s. k. stadsmålet och andra prestationer, erlägga till jordens ägare. Detta var ett slags tidigmodernt arrendeförhållande.

Till nyttjanderätt hör sådant som arrende och under historisk tid vad som reglerades av privilegier med hänsyn till regale. För detta fick den som nyttjade egendomen fick betala avrad.

Regale (av latinets jus regale), även kungligt prerogativ och höghetsrättigheter, är den juridiska beteckningen på en kunglig rättighet, monarkens rätt i egenskap av monark. Denna rättighet brukade från medeltiden överlåtas medelst privilegiebrev mot ersättning, som regel skatt eller avrad (jämför Regalier). Regale innebar en förfoganderätt, vilken det krävdes tillstånd att överträda.

Med stadsprivilegierna konstituerades städerna. Privilegiebreven innehöll som regel bestämmelser om ett visst självstyre, där staden hade att ledas av en borgmästare och ett stadsråd. Städerna organiserades i skrån. Med stadsprivilegierna fick borgarna monopol på köpmanskap och handel (jämför landsköpman), rätten att sälja hantverk, och rätten att färdas inom och/eller utom riket. Hade staden fiskeprivilegium fanns fiskarborgare i staden, som fångade, saltade och handlade med fisk. I utbyte mot privilegierna fick borgarna betala skatt eller avrad till kronan. Vid städerna fanns stadstullar. Städerna hade till skydd för sina privilegier stadsmurar. Städernas monopol och statens regleringar via stadsprivilegierna var attackerade av dem som ville införa näringsfrihet.

Genom bergsregale var kronan ägare till alla fyndigheter, oavsett vem som ägde marken där fyndigheterna fanns. Fram till 1857 krävdes därför att bergsmännen hade bergsprivilegium, vilket innebar att de var skyldiga att bedriva bergsbruk och utvinna malmfyndigheterna mot avrad till kronan. Privilegierna var ärftliga men kunde också säljas (privilegiehandel). Järnbruken däremot ägdes av bruksherrar, som ofta blev mycket förmögna, dock innebar andra regale att även dessa behövde privilegiebrev. Herrgårdar är traditionellt en gårdstyp som hörde till brukspatronen vid järnverken.

Från Gustav Vasas tid var fisket i Sverige en del av vattenregale, varmed allt fiske i älvar och hav var kronofiske eller förlänat vissa höga personer eller fiskarborgare. Bönder kunde dock ha fiskerätt på skärgårdsöar eller i insjöar och träsk, för vilket de fick betala avrad.

En frälsebonde var i Sverige en bonde som brukade ett frälsehemman, det vill säga en bonde som arrenderade en gård ägd av någon inom adeln. Arrendet kunde betalas med avrad. Till skillnad från skatte- och kronobönder saknade frälsebönder rösträtt till riksdagen.

Avrad var i Sverige den årliga avgift som landbon eller bonden såsom brukare eller nyttjare av jord, vatten eller skog hade att betala till jordägaren eller kronan (staten), se regale.