Avskedsord Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet avskedsord

1. Avskedsorden som låg i hans bil löd. (källa)
2. En stor grupp interjektioner är utropsord, till exempel Aj!, Oh!, Usch!, Tjoho!, Pang!, Oj! och Caramba! Svarsord som ja, jo och nej räknas också till interjektionerna. Det gör även hälsnings- och avskedsord som hej och adjö liksom ytterligare några ord vars yttrande innebär utförandet av en handling, till exempel tack och grattis. Det finns även en stor grupp onomatopoetiska (ljudhärmande) interjektioner som pang!, plask! och poff!. Till dem hör ord som härmar djurs läten, såsom mjau, mu, vov och kuckeliku. Även svordomar räknas hit. (källa)
3. Vid Strindbergs dödsbädd närmade sig slutet och han tecknade att han ville ha sin bibel på nattduksbordet, han tog den och yttrade sina avskedsord till livet, med dottern Greta sittande vid sin bädd: "Jag har gjort upp mitt bokslut med detta livet. Nu finns intet personligt mer kvar". Han tog sin nötta bibel, smekte dottern och sa syftande på bibeln "Detta är det enda rätta, Greta, kära Greta". Dottern Greta, gift von Philp, omkom blott fem veckor senare i järnvägsolyckan i Malmslätt. (källa)
4. Tegnér, som i juli 1822 erhållit Reslövs och Östra Karaby pastorat som personligt prebende, hade länge önskat utbyta sin professur mot ett mera inbringande ämbete. 1823 blev biskopsämbetet i Växjö ledigt. Tegnérs vän Heurlin intrigerade våldsamt för Tegnér, som måste ålägga honom varsamhet och lyckades skaffa Tegnér högsta röstetalet. Tegnér anlitade ivrigt sina vänners hjälp och den 25 februari 1824 utnämndes han till biskop. Den 9 april samma år avslutade han sina föreläsningar med ett tal om den grekiska poesins art och väsen, därtill fogande några avskedsord till den talrika åhörarkretsen om vilka Böttiger yttrade: "ur hvarje tanke framkväller en tyst suck, i hvarje ord gömmer sig en sväljd gråt." Följande månad for han till Uppsala där han var föremål för mycket hyllning. Den 31 maj invigdes han till biskop. Ännu två år kvarstannade han i Lund. Som ovan nämnts var han vid denna tid inne i en av de sorg- och svårmodsperioder som med 8–10 års mellanrum hemsökte honom, och hans brev bär prägel av nedstämdhet och upphetsning. Den av djup världssmärta genomandade dikten Mjältsjukan (1825) är det märkligaste uttrycket för denna depression. Den bildar en dyster motsats till den demonstrativt optimistiska Sången (1819), tillkommen i opposition mot en elegisk dikt av Gumælius. Geijer och Atterbom, som 1825 besökte Tegnér i Lund, fann honom i ett tillstånd av gränslös förtvivlan, "simmande i tårar", han förklarade, att hans poesi var slut, bad Atterbom om förlåtelse och uppmanade honom att bli den svenska diktens räddare. Först i maj 1826 lämnade Tegnér Lund och skrev då till diktaren Carl Gustaf von Brinkman: "Afskedet kostar mer på mig, än du vet eller bör veta". (källa)