Vad betyder och hur uttalas avtalslag
Avtalslag uttalas av|tals|lag -en -ar.
Ordformer och varianter av avtalslag
Singular
- avtalslag
- obestämd grundform
- avtalslags
- obestämd genitiv
- avtalslagen
- bestämd grundform
- avtalslagens
- bestämd genitiv
Plural
- avtalslagar
- obestämd grundform
- avtalslagars
- obestämd genitiv
- avtalslagarna
- bestämd grundform
- avtalslagarnas
- bestämd genitiv
Avtalslag är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet avtalslag
Avtalslagen (1915:218) innehåller två välkända generalklausuler, 33 § ("den lilla") och 36 § ("den stora"). Den lilla generalklausulen kan tillämpas för att ogiltigförklara ett avtal om omständigheterna var sådana vid avtalets tillkomst att det skulle anses strida mot tro och heder att åberopa avtalets giltighet med vetskap om omständigheterna. Rekvisiten i 33 § avtalslagen är högt ställda, och bestämmelsen tillämpas restriktivt. Den stora generalklausulen är mer omfattande och innebär att avtalsvillkor kan jämkas eller lämnas utan avseende om de är att se som oskäliga med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Denna formulering innebär att domstolar får göra en helhetsbedömning och fritt komma fram till en lämplig lösning i det enskilda fallet.
Nedan är ett exempel, det är de två första paragraferna ur avtalslagen. Man kan här se att lagen är uppbyggd av kapitel samt paragrafer och dessa i stycken. (Notera att lagtext inte lyder under upphovsrättslagen och kan publiceras fritt).
En leverantör är ett företag eller person som utför en prestation (till exempel en utförd tjänst eller vara) mot en motprestation (i regel mot ett överenskommet pris enligt avtalslagen).
Om gäldenären betalar för sent ska han dessutom betala dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635),om inte annat har avtalats. Lagen innehåller ingen exakt gräns för hur hög räntan får vara. Oskäligt höga räntor kan även bli ogiltiga under åberopande av 36 § avtalslagen (1915:218).
Den juridiska anknytningen till logistik brukar oftast handla om transporter, men även lagerhantering kan beröras av juridiska eftertankar. De lagar som brukar vara aktuella har i de flesta fall med de olika transportlagarna att göra (internationella såväl som nationella) samt avtalslagen och köplagen. Det som är lite speciellt med avtalslagen och köplagen i samband med logistik och transporter är att avtalens längd är svåra att uppskatta eller definiera. I många fall har företag olika standardiserade avtal när det gäller transporter och varor, ett av dessa är Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser som framförallt brukas vid transporter inom norden och hanterar relationen mellan köparen och säljaren av transporten. En annan känd ram för standardavtal vid leveranskrav är Incoterms, vilken rör vem av köparen, respektive säljaren av varan, som skall stå för risk, fraktkostnad och försäkring. Dessa standardavtal står dock inte över transportlagarna, eftersom dessa är tvingande lagar (vilket innebär att de inte kan avtalas bort).
Enligt huvudregeln i den svenska avtalslagen tillkommer ett avtal genom överensstämmande anbud från den ena och accept från den andra parten enligt 2–9 §§ lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Om den part som har fått ett anbud, i sin accept ställer annorlunda villkor än vad som framgår av anbudet, blir det en så kallad oren accept. En oren accept ska gälla som avslag i förening med ett nytt anbud enligt 1 kap 6 § avtalslagen.
Den allmänna avtalsrätten i Sverige regleras genom lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (1915:218), ofta kallad avtalslagen eller AvtL. Redan lagens titel antyder att avtal är en typ av rättshandling. Avtalslagen är i vissa delar dispositiv, vilket innebär att parterna kan frångå avtalslagens regler som en del av rättshandlingen. I andra delar är lagen tvingande. Lagen behandlar ingåendet av avtal (avtalsslut), rättshandlingar genom fullmakt samt rättshandlingars giltighet. Av lagnamnet framgår att lagen gäller förmögenhetsrättsliga avtal men lagen tillämpas analogt även på andra avtalstyper, ex. inom familjerätt. Avtalstolkning, där allmänt tillämpliga lagregler saknas, hänvisas alltså regelmässigt till avtalslagen.
HD uttalade i NJA 1996 s. 410: "Förutsättningsläran kan med andra ord ses som ett komplement till främst avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen.".
