Vad betyder och hur uttalas babylonier
Babylonier uttalas babyloni|er [-o´-] -n; pl. babylonier.
Babylonier betyder invånare i det forna Babylon.
Ordformer och varianter av babylonier
Singular
- babylonier
- obestämd grundform
- babyloniers
- obestämd genitiv
- babyloniern
- bestämd grundform
- babylonierns
- bestämd genitiv
Plural
- babylonier
- obestämd grundform
- babyloniers
- obestämd genitiv
- babylonierna
- bestämd grundform
- babyloniernas
- bestämd genitiv
Babylonier är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet babylonier
Kilskrift kallas den ord- och stavelseskrift som var det vanligaste skriftsystemet i Främre Orienten under perioden från cirka 3200 f.Kr. till cirka 75 e.Kr och som skrevs med kilformade tecken, oftast på lertavlor. Skriften användes i Mesopotamien av bland andra sumerer, babylonier, kaldéer, assyrier, araméer, elamiter och hettiter för att skriva sina olika språk och bredde ut sig över stora delar av Främre Asien, och Mindre Asien. Dessutom användes lertavlorna ännu för den kretensisk-minoiska skriften och i det förhistoriska Grekland.
Sikel (hebr. shekel - valuta i det moderna Israel, gr. siklo's eller siglo's, lat. siclus), "vikt", särskilt för guld och silver hos hebréer (judar), assyrier och babylonier, under antiken, då ännu ädla metaller uppvägdes som penningbetalning, innan präglat mynt hade kommit i bruk. Måttet har gett namn till den moderna israeliska valutan shekel.
Under lång tid rengjordes tänderna genom gnuggande mot en träbit eller en tygbit. Babylonier, egyptier rengjorde tänderna genom att gnida dem mot en träbit redan omkring 3 500 år f.Kr.
I forna tider var bitumen framför allt en mesopotamisk handelsvara som användes av sumerer och babylonier, men man har även funnit bruk av det i östra medelhavsområdet och Persien. Längsmed floderna Tigris och Eufrat fanns naturliga bitumenkällor där substansen sipprade upp direkt ur marken. Pälsjägare i Nordamerika brukade täta sina kanoter av björknäver med bitumen. I Europa utvann man stora mängder i Pechelbronn och här gjorde man redan 1742 bruk av förångningsmetoden.
